Skit i skåpluckan, ge mig frid.

I min lägenhet är vitvarorna gamla. Fullt funktionsdugliga, visst, men ändå gamla. Så när hyresvärden frågade om jag ville byta ut dem så sa jag ja tack. Jag undrade hur lång tid det skulle ta och om man får någon lapp i brevlådan innan? Det skulle gå ganska fort, sa han. Inom ett par veckor. Och ingen lapp i brevlådan. Killarna är nämligen så snabba att de gör det där på ett kick. De bara dyker upp och byter upp grejerna, nästan obemärkt om man inte råkar vara hemma. De får väl använda huvudnyckel? Jag sa att det gick bra.

I dag var jag i stallet och när jag kom hem vid sen lunchtid stod ett bilsläp med tre nya kylskåp och en spis nere på gården. Var tiden kommen? Skulle jag nu skiljas från CF-161A och hans långe vän? Jag gick upp till lägenheten och väntade. Funderade på om jag skulle ta och städa köket om det var så att de tänkte dyka upp. Jag väntade en stund till. Moppade av golvet. Tänkte att diskhögen gör nog inte så mycket. Jag hörde hur man baxade något tungt i trapphuset. Tog itu med disken. Inget kylskåp.

En timme senare stod släpet fortfarande kvar och jag hade ännu inte ätit lunch. Magen kurrade. Jag åt några valnötter i enlighet med min senaste kostlära, nötterna motverkar nämligen min brist på yang i njurarna. Något måste jag ju göra för att få bättre blodcirkulation och inte frysa jämt. Nötterna tog slut. Jag tänkte att min lunch; potatisplättar med lingonsylt inte skulle ockupera spisen alltför länge.

Jag vipsade ihop smeten under oro. Vad skulle hända om de kom med den nya spisen när plattan var alldeles stekhet på den gamla? Jag gick ut och kikade runt. Det stod ett kylskåp på loftgången under min. Logiskt sett borde de väl komma till mig sen? Jag stekte och åt mina plättar. De var goda. Jag tänkte att nu skulle det ju passa bra om de kom och ringde på. Men de kom inte. Jag funderade på om jag vågade ta en dusch eller om de typiskt nog skulle kliva in i lägenheten med sin huvudnyckel precis då. Kunde jag inte ha fått en lapp innan? Hur ska man veta?

I en annan lägenhet jag hade byttes kylskåpet ut när jag inte var hemma. Smidigt kan man tycka, men mindre smidigt var att det nya skåpet var högre än det gamla och därför hade skåpet ovanför blivit mindre. Luckan till skåpet hade tagits bort och på bordet låg en lapp: “Ska såga om luckan, kommer tillbaka en annan dag”. Dagen därpå var jag uppe redan vid sju (de börjar väl jobba då någon gång?), påklädd och klar ifall snickaren eller vad han nu var skulle dyka upp. Jag anpassade mina duschtider efter vad jag antog vara hans jobbtider. Jag försökte hålla städat i köket så att inget skulle vara i vägen. Men veckorna gick. Jag kände mig konstigt invaderad av någon som aldrig kom. För hur vet man när de tänker dyka upp? Hur länge väntar de innan de låser upp dörren med huvudnyckeln? Hinner man ut ur duschen? Hinner man klä på sig? Till slut var jag beredd att ringa och säga åt fastighetsskötaren att jag gärna kunde vara utan lucka på skåpet, bara jag slapp veta att de kunde dyka upp när som helst. Och så en dag stövlade skåpmannen in, jag var hemma och öppnade dörren och han tog några mått och sa att nu skulle han bara måla luckan så var den klar. Han skulle komma igen nån annan dag. Så där fick jag vänta säkert en månad.

I alla fall, jag funderade på att duscha och ångrade att jag sagt att de fick använda huvudnyckeln. Jag borde ha lagt in reservationer. Om jag har en bröllopstårta i kylen får de inte kliva in och börja flytta på grejer. Om jag tar sovmorgon måste de vänta tills jag hinner byta om från pyjamas innan de öppnar dörren. Om jag har 40 gäster på födelsedagsfika vill jag inte ha objudna installatörer i hemmet.

Jag drog ut på duschandet tills mina händer var iskalla och sen duschade jag och när jag öppnade badrumsdörren igen så gick brandlarmet igång. SÅ varma var ångorna. (Allvarligt, brandvarnaren måste ju vara överkänslig eller nåt? Och det var inte ett batteriet-är-slut-pip. Jag vet hur de andra pipen låter sen jag eldade upp en brödrost i lägenheten på Irland. Tips: försök inte rosta tacos).

När jag tittade ut genom fönstret var bilen borta. Jag undrar hur man ska tolka allt det här. Kanske kommer de i morgon. Då är jag inte hemma.