Back to cold mountain

Då var det dags igen.

Halsen har svullnat igen. Jag är röd på ögonvitorna. Och har liksom... ont i hela kroppen.

För två år sedan jobbade jag som städerska fyra timmar om dagen och pluggade halvtid. Varannan vecka jobbade jag måndag till fredag veckan efter, tolv dagar i sträck. Sedan var jag ledig två dagar. Bakteriespridningen på stället (IKEA) måste ha varit enorm och dessutom hade jag alltså liten tid till vila. Men jag var aldrig sjuk. Aldrig förkyld eller febrig. Till min egen förtret var jag pigg och kry varje morgon, redo att släppas ned i städinfernot.

Jag hade en teori om att det var alla bakterier som gjorde mig immun. Det måste ju vimla av förkylningsvirus kring papperskorgarna.

Det var också det jag såg som den enda fördelen när jag skulle städjobba i somras. Att jag skulle bli immun. Och där sprack den teorin. För ni som har följt bloggen vet att jag var sjuk halva sommaren i förkylning, halsont, feber och allmän utmattning.

Efter det tänkte jag att nu måste det ju dröja innan jag åker på något igen. Förra veckan började några i klassen klaga på halsont. Och nu är det alltså min tur. Vad är då felet?

Inte dåligt immunförsvar, tydligen. Läkaren har berättat att dåligt immunförsvar yttrar sig genom att man visserligen är mottaglig för sjukdomar, men man får också mycket värre symptom än alla andra. Det har jag ju inte.

Det kanske är för att jag är lång som virusen träffar mig. De stoppas i sin framfart i luften och sugs in med andningen.

Eller så kan det bero på att hyresvärden inte slagit på värmen i lägenheten och att det är svinkallt varje morgon och kväll.

Men nu blir det ändring. Jag har varit duktig och skrivit torsdagens inlämningsuppgift redan i helgen och är därför ledig till måndag. De kommande dagarna kommer att spenderas i en lägenhet med ett mobilt pälselement som alltid är påslaget. Så får vi hoppas att värmen är påslagen när jag kommer tillbaka.