Sju svåra år och en och annan missväxt

Jag ska sammanfatta halva min sommar.

Feber, halsont, förkylning. Fyra veckor. Och direkt efter det:
Magont, illamående, magsjuka. En vecka.

Och vad har min kreatör levererat för diaboliskt ess i rockärmen efter det då, undrar ni kanske?

JO DET SKA JAG TALA OM.

Det kliar. Huden kliar. Överallt. Det är inte myggor eller loppor eller sveda. Om det är bett så är de väldigt väldigt små. Jag gissar på tse-tse. Axel gissar på Kos-mos. Att jag skulle vara allergisk alltså. Det tror jag inte på.

I skrivande stund skrubbar jag fotsulorna mot skrivbordsstolen, vänsterhandens naglar landar om vartannat under hakan och på högerarmen, och högerhanden kliar vänsterarmen och ryggen. Och jag kan inte koncentrera mig på något.

Däremot börjar jag känna mer och mer empati för huvudpersonen i "Mannen som slutade röka". Och när vi ändå är inne på Tage Danielsson. Kan det vara malignt melanom jag har fått?

Eller beror det på den orangea yllefilten vi drog ner från garderoben för några dagar sedan?

- Axel. Den där orangea filten. Var kommer den ifrån?
- Jag vet inte. Det har jag också funderat på. Vadårå?
- Hur kan du inte veta?
- Nej men jag vet inte riktigt var den kommer ifrån. Den måste komma från Umeå tror jag. Jag är inte säker. Har vi köpt den?
- Nej. Kan den ha varit i Afrika?
- Nej det tror jag inte.
- Något annat tropiskt land?
- Öööh. Nej.
- Något land där det finns sandflugor eller något?
- Eh. Jag vet inte.
- Kan du komma och klia på mig?