Nostalgi

Det är en strid ström av nostalgi som flyter runt i vårt samhälle. Allt ska återbrukas, uppmärksammas, plockas fram ur dammiga vrår för att inte falla till glömska. Och när jag blir 40 kommer jag inte ens att veta om nostalgin är min egen eller om jag är nostalgisk för att gammal nostalgi kommer upp till ytan igen.

Ta bara det här med raketost. Hade det inte varit för begreppet nostalgi hade jag aldrig hört talas om raketost, för det verkar vara en rätt värdelös uppfinning. Okej, det är roligt. Men jag känner ingenting när jag ser ett paket raketost. Jag skriker inte: Åååh, raketost! Kommer du ihåg??!

Jag var ju inte ens född på 70-talet.

En annan grej man tydligen ska vara nostalgisk över är att "förr, när det bara fanns två kanaler kom det upp en triangel i bildens hörn (höger eller vänster vet jag ej) när det började ett nytt program på den andra kanalen". Jaså, verkligen? Jag är ledsen men det säger mig ingenting.

Och så det här med Staffan Westerberg, så klart. Ska det pratas nostalgi så är det alltid ett himla tjat om Staffan Westerberg. Jag tyckte att Lillstrumpa och syster Yster var jättebra. Och för att citera Jonas Gardell: "Det var inte Staffan Westerberg som förstörde vår barndom! Det var Staffan Götestam! Jonathan i Bröderna Lejonhjärta! I långkalsonger och pottfrisyr! Faktum är att han var så vidrig att i slutet när han slogs mot draken ropade alla: Heja Katla, heja Katla!"

Det känns som om om sjuttiotalisterna kopplat struptag om begreppet nostalgi. Det är framför allt deras begrepp. Har världen förändradats så snabbt sedan dess? Är nostalgin allt som egentligen finns kvar?

Jag såg aldrig filmen G när det begav sig. Jag hade ingen läskmaskin. Jag vågade inte titta på Hajen. Jag hade, tack och lov, ingen sprayad snedlugg. Jag mötte aldrig flourtanten.

Så vad är nostalgi? Längtan efter det förgångna. Gemensamhetsmarkörer, generationsmarkörer. Ett sätt att vända tillbaka i tiden och minnas även andra saker med utgångspunkt från det speciella nostalgiobjektet.

Jag tycker lukter och dofter fungerar bäst i den bemärkelsen. Men ok, jag ska presentera ett par nostalgiobjekt från min barndom och uppväxt. Jag hoppas att alla som är födda kring 1982 skriker högt av igenkänning.

• Stentvättade jeans. Med skinnrevär. Och/ eller med seriefigurer på. Jag hade Roger Rabbit.
• Skogsmulle. Friluftsfrämjandets egen symbol som man kunde träffa i skogen när det var Mulle-dag. Och sedan kom Skräptanten och skräpade ner. Mössorna var blå med Mulles logo på.
• Dover Calais. Min favoritlåt alla kategorier när den var med på Melodifestivalen. Gruppen hette Style.
• Snagg. Ett namn på en frisyr. Snagg.
• Sorbits. Ett tuggummi.
• Fragglarna. Världens bästa TV-program.
  
• Hyrvideo. Min familj brukade ofta hyra video. Videoapparaten, alltså. Tills vi äntligen köpte en egen.
• Trolltider. SVT:s julkalender 1979 och 1985. Jag minns att trollen satt på överdimensionerade trådrullar.
• Manicklar. Det hetaste man kunde ha i fickan under ett par år på lågstadiet. Mest värdefulla var OS-ringar och cyklar.

Det får räcka så. En liten bonusgrej som jag och Axel noterade under vår videokväll med This Life (världens bästa TV-serie eftersom de spelar Radiohead titt som tätt, och av andra anledningar också naturligtvis). Bonusgrejen (håll i er):

Windows skärmsläckare med flygande fönster i olika färger.

Comin' atcha!