Cat from outer space

Ser inte Kosmos lite ut som en alien med öronen tillbakadragna? Det lustiga är att han finner sig i det.

Man kan göra i stort sett vad man vill med honom, han finner sig alltid efter en stund. Först kanske han försöker krumbukta eller sprattla men sen blir han loj... som om han inte orkar bråka mer. Eller så spelar han död.

Att ha katt har sina sidor. Det finns de bra sidorna, när Kosmos kryper upp i sängen på nätterna. När han är go och kelig. Och när han blir glad när man kommer hem. Det är roligt att se på honom när han leker och sprattlar med benen helt i otakt. Och sen finns det de negativa sidorna.

Som när han får för sig att han inte vill ha sin vanliga mat utan något annat ur kylskåpet. Problemet är att det inte finns något kattvänligt i kylskåpet. Då kontrar han med att jama tills det börjar låta som ylanden. Han kan hålla på hur länge som helst. Sen sätter han sig och tigger vid matbordet och spelar utsvulten, fast skålarna i köket dignar av Eukanubas chicken and liver. Förr i världen fick katterna minsann äta det som bjöds. Gamla rester eller egenhändigt fångade råttor. Kosmos skulle aldrig kunna fånga en råtta.

Han är helt enkelt för lat. Han orkar knappt leka på egen hand. Istället ska man leka med honom, kasta bollar över golvet som han ska jaga fatt. Eller hålla en snodd eller snöre ovanför hans huvud när han ligger på rygg. Då kan han eventuellt orka sträcka upp tassarna lite.

I dag har han faktiskt hållt igång riktigt bra. Han började dagen med att helt på eget bevåg jaga en boll runt lägenheten. Sen har han lekt med fjäderpinnen. Med en gummisnodd. Med ett snöre. Och mellan det galopperat runt i lägenheten. Men vi tog en tupplur vid fyratiden. Då snarkade han vid mina fötter.

Och nu har han krypit upp på sin kudde och somnat igen.