Livet kan börja

Ingen blir gladare än jag av att upptäcka att BBC släppt både säsong 1 och 2 av kanske världens bästa 90-talsserie "This Life" ("Livet kan börja" på svenska) på DVD! Förra sommaren köpte jag säsong 1 från eBay på VHS, betalade säkert för mycket och fick lov att låna en videoapparat som först inte ville fungera. Efter det har jag jagat säsong 2 till ett överkomligt pris. Det har inte gått bra. Nu när den kommit på DVD kostar säsong 2 runt 550 spänn om man köper från England, men discshop är på väg att ta in den och jag väntar på att de ska komma upp med en bättre deal.

Men vad är det egentligen som är så bra med serien? Somliga skulle nog kalla det värsta sortens anglofili att gilla "This life" - vi snackar fula tänder, dålig klädsmak, brittisk "smart" nittiotalsslang (ordet "bloke" är rätt frekvent använt) och röda heltäckningsmattor. Serien handlar, precis som Vänner, om ett gäng arbetskamrater/ vänner som bor tillsammans i en lägenhet, men som vanligt när något kommer från de brittiska öarna är allt lite fulare, lite gulnande, snedare och framförallt mer komplicerat. Förhållandeproblematik och livsleda/ frustration är drivande ämnen. Det är regnigt och trist och melankoliskt och precis så där som livet ofta är. Och över alltihop spelar de bra musik - radiohead, gott folk! I den här serien spelas radiohead. Bara det en anledning nog att se den.

Men jag misstänker att om man inte såg den när det begav sig kommer man nog att tycka att det hela är rätt kasst och b.

Jag tänker i alla fall köpa DVD:n innan sommaren är slut, kanske när första lönen kommer. På måndag börjar jag jobba. I kväll åker jag söderut. Det blir trist att lämna Axel och Kosmos kvar i Umeå, men jag kommer antagligen att få koncentrera mig en hel del på jobbet. Jag börjar ju med att jobba sju dar i streck, fem dar som kvälls- och efter det helgreporter. Det blir nog bra. Om jag gör bort mig första dagen lovar jag att blogga om det så att andra människor kan känna sig bättre, men även för att man inte ska underskatta sympatifaktorn i självutlämande bloggar. Jag älskar ju att läsa om andras patetiska misslyckanden. Sådan är jag.