Post post post

Jag funderar på att skriva en novell: "Post post post" ska den heta.

Den ska handla om att den inte kan handla om något och att den inte kan ta några stilgrepp och inga perspektiv förutom perspektivet att allt redan gjorts. Varje ny idé som huvudpersonen tror sig få ska snabbt bytas mot insikten om vem som redan gjort idén. Nuförtiden kan man ju inte ens göra vardagliga saker som att sätta sig på bussen eller koka makaroner utan att Kristina Lugn täckt upp området i någon dikt. Novellen ska samtidigt bli en jakt på det sista intressanta som det ännu inte skrivits om. Fantasygenren är fasiken inte inräknad.

För övrigt tycker jag att prefixet post används alltför flitigt i dag. Kom på nåt nytt.