Ajogepap

Strömpilen. En shoppingcentra nära mig som i natt blev någon slags smaklös (mer smaklös) krims- och krams-karusellvärld. Vi (jag vet inte vilka dessa vi är, bara att jag inte var ensam) åkte runt i en skalbagge och vann massa lottopriser. Jag minns till exempel ett armband med strasspärlor (i plast) och godisbitar som dekor. Små blinkande diamantimitationer hade det också.

Sen var jag hemma i lägenheten och hade vunnit med mig tre papegojor. De satt uppradade på bordet och tittade ut genom fönstret. Bredvid satt Kosmos och såg livrädd ut, först tänkte jag att det var en trevlig idé med papegojorna men sen insåg jag att de inte skulle bli en så bra kombination med katten. Ingen bur eller fågelmat hade jag heller. Jag satt och åt sesamkakor i en fåtölj längre bak i rummet och blev plötsligt rädd att papegojorna skulle attackera mig och stjäla min mat. Kosmos morrade lågt. Jag ropade på honom och då vände han sig om och jag såg att han hade sned näbb. Jag tänkte inte att det var konstigt att katten hade näbb, utan "nu är han rädd".

Därför bestämde jag mig för att det mest humana var att skicka ut fåglarna genom fönstret. Nu var de plötsligt fyra och två flög ut helt självmant när jag öppnade. De andra två stoppades av persiennen och sen vägrade de försöka igen. Istället gick de ut i köket och började plocka åt sig mat. Allt eftersom tiden förlöpte blev papegojorna allt mer mänskliga. Kosmos hade gömt sig under en kakelugn.

Till slut tog jag helt sonika och kastad en vinkork i huvudet på den ena papgojan som föll till marken direkt. Sen öppnade jag dörren och sa till hans, nu skräckslagna partner: Ta din kompis med dig och stick!

Mer minns jag inte. Angånde rubrikeden så hade jag en period som barn när jag pratade baklänges. Jag minns att jag satt hemma hos min kompis Johanna och lekte med barbiehästar på heltäckningsmattan när hennes mamma kom in och frågade mig vad spade blev baklänges. När hon märkte att det inte var så svårt drog hon till med papegoja.