Tre

Det var ju väntat att jag skulle möta en del motgångar på praktiken. Hittills har de bestått i att jag har klantat mig. Tre gånger. För att distansiera mig till det hela tänker jag berätta vad jag gjort:

1. Namnet. I går morse (nyvaken är min ursäkt) skulle jag ringa en person som inte svarade på måndagseftermiddagen. Nu svarade han. Jag presenterade mig och skulle säga tidningens namn men jag kom inte ihåg det. Helt otroligt. Istället sa jag "jag ringer från, eh... öh... eh... öh... jo...". Efter ett par minuter kom jag ihåg det. Not my finest moment.

2. Namnet, igen. Jag ringde till Norrlandsoperan klockan ett och frågade efter Helene Säfström som är pressansvarig. Fick meddelandet att hon skulle vara ute på lunch en halvtimme till. Halv två ringde jag växeln igen och frågade efter Helene Rådberg. Helene Rådberg är författare och det finns ingen som heter så på Norrlandsoperan. Ändå frågade jag efter henne. När telefonisten antydde att det kanske var Helen Säfström jag ville prata med höll jag bestämt fast vid min åsikt. Sen la jag på och ringde upp igen och låtsades vara någon annan som frågade efter Säfström. Inte heller my finest moment.

3. Vilse. I dag skulle jag ta bussen till Grubbe. Och klev av i Umedalen. Sen gick jag och kom en kvart sent till begivenheten jag skulle skriva om. Jag lyckades ändå hitta dit efter att ha irrat runt en stund. De som känner mig vet att min förmåga att gå vilse nästan är kalenderstyrd. It was bound to happen.

Happ, det var mina klantigheter det. Alltid glädjer det någon.