10 irriterande saker utan inbördes ordning

1. Du cyklar uppför världens segaste uppförsbacke. Solen gassar. Vaderna värker. Du har mjölksyra i hela benen. Du svettas och längtar till krönet, för du vet att efter krönet väntar en lååång härlig nedförsbacke och då ska du åka riktigt fort. Du kämpar de sista metrarna, cykeln står nästan stilla. Du kommer upp, andas ut och styr nedför backen utan att hålla tillbaka på bromsarna, låter bara cykeln och tyngdlagen göra sitt för att få upp en så snabb hastighet som möjligt.
Då kliver de ut. I cykelbanan/ vägrenen/ you name it. Familjen supersize me. Utöver de två standardbarnen minst ett extra barn i vagn, en hund och en farmor med rullator. Och naturligtvis mitt i vägen, i låångsam, lååångsam, mak.
När de upptäcker dig, säger "ojdå" och börjar maka åt sig har du redan tvärnitat fram ett tiometers svart streck i asfalten. Och hela nedförsbacken är förstörd. Hela känslan är förstörd. Du känner för att skälla ut dem, men uppförsbacken har tagit all din kraft. Istället cyklar du irriterad hemåt.

2. Du har varit bortrest i två veckor och sista timmen på bussen bredvid en illaluktande tant kommer du plötsligt att tänka på all post som väntar dig när du kommer hem. Brevlådan och mailboxen måste vara sprängfyllda med roliga brev, och du blir så upprymd att du småjoggar hem med all packning på ryggen och letar upp lägenhetsnyckeln från det nedersta skrymslet i 40-liters ryggsäcken, skrapar handen på en metallburk, ignorerar kissnödigheten och börjar slita i posten som ligger på hallmattan. Med 99,9% säkerhet har du fått detta: 700 värdelösa reklamblad. 2 veckors utgåva av den lokala annonstidningen. Och två brev. En betalningspåminnelse och ett pensionsbesked där det står att du får leva på 300 kronor i månaden när du blir gammal.
Fortfarande hoppfull startar du upp datorn och hittar 25 nya mail i inboxen. Yihoo! Tills du inser att alla avsändare heter "Stacy just turned 18" och "Herbal Viagra". Det finns säkert några mail från "Märied Femälës" där också. "University diploma" är ett annat säkert kort. Men se där! Ett e-brev från en gammal klasskompis du inte hört av på flera år! Har han/ hon äntligen tagit sitt förnuft till fånga och insett vilken hyvens person du är? Möjligheterna växer som en atombombsvamp tills du öppnar och inser att "vännen" vill värva dig till sin SMS-klubb. Och att det är ett spam som skickat sig självt. Ensam och bitter bär du alla reklamtidningar till pappersåtervinningen.

3. Du intalar dig själv att det bara är att släppa den där drömmen du har om att bli t.ex. illustratör. Visst är du bra på att teckna, men det finns ju så många andra som är bättre. Istället utbildar du dig till undersköterska för att vara samhället till lags. Men du närapå kvävs av den microvärmda lunch du köpt för din tjänstehjons-låga lön den dag du bläddrar igenom tidningar på jobbet och först skrattar åt den clownigt dåliga illustration som fångar din blick, innan du inser att den är gjord av en gammal klasskompis som inte bara var sämst på att rita och måla hela grundskolan och gymnasiet igenom, utan också var fantastiskt blåst/ uppblåst/ osympatisk.
Det sista du unnar honom/ henne är att publicera illustrationer och dessutom få betalt för det.
Det är dessutom uppenbart att du ritar mycket bättre men inte lyckats göra något av din talang. För att känna dig bättre kluddar du med en bläckpenna över hela bilden och försöker glömma att du sett den. När du kommer hem mailar du ett desperat brev till Vogue om att få illustrera modebilagan. Något svar får du aldrig.

4. Du har ont någonstans. Du ringer till vårdcentralen. På vårdcentralen svarar en automatisk telefon att telefontiden är mellan 8-9. Du väntar tills dess och ringer. Det tutar upptaget. Du ringer igen. En telefonröst meddelar: "Just nu är alla upptagna med patienter". Du ringer igen. Det tutar upptaget. Du ringer igen. Telefonrösten meddelar att telefontiden är mellan 8-9. Klockan är 8:30. Du ringer igen. Ingen svarar. Du ringer igen. Eftersom du är på ditt jobb har en irriterad kö bildats bakom dig vid telefonen och du kommer att få ta igen en halvtimmas arbete när du är klar. Det tutar upptaget. Du ringer igen. Du meddelas att du placerats i telefonkö. "Du har plats... tre i vår telefonkö". Nu har du en chans att komma fram. Du väntar. Sekunderna kryper iväg. I telefonen spelas skrålig radiomusik. Meddelandet berättar att du fortfarande "har plats... tre i vår telefonkö". Du väntar en stund till. Fem minuter går. Tio minuter går. Du har fortfarande "plats... tre". Du börjar misstänka att någon lat receptionist gått och mjölkat kaffeautomaten och slagit på ett standardmeddelande till alla som ringer. Till slut lägger du på och ringer upp igen. "Vår telefontid är slut. För akuta ärenden, ring 112". Du ringer igen. Samma meddelande. Du har fortfarande ont.

5. Du har lyckats samla ihop 27 000 poäng i Wordtwist eller något annat webbaserat spel. Lycklig inser du att du kan ordet även på nästa nivå. Du ska precis kamma hem den största poängpott du någonsin fått. Då hänger sig webläsaren. Du börjar om från noll igen med spelet kommer aldrig att gå lika bra igen.

6. Du kommer hem två på natten med tom mage efter att ha letat runt på hela stan efter något öppet ställe att köpa mat på. Döm om din glädje när du hittar två smörgåsar och en förpackning juice i köket. Girigt brer du smör och hyvlar ost på dina mackor och slänger in dem i micron en stund för den där goda smältostbonusen. Du bär in alltihop till vardagsrummet och slår på teven samtidigt som du häller upp juicen. Du provsmakar den och inser att apelsinkoncentratet klumpat sig. På förpackningen står ett två veckor gammalt datum. Du håller ut juicen och tar ett glas vatten istället. Nu kurrar magen som en jetmotor och du känner hur saliven närapå börjar rinna nedanför hakan. Det är då du upptäcker dem. Mögelfläckarna ovanpå brödet. Din sista desperata impuls är att äta de delar av brödet som inte är mögligt, men när du vänder på mackan hittar du en veritabel konstgräsplan. Du slänger alltihop i soporna och försöker döva hungern tills nästa dag.

7. Äntligen har en vecka gått och du är sprickfärdig av nyfikenhet över hur det ska gå för huvudkaraktärerna i din favoritserie på TV. Eftersom du inte har något eget liv känner du dig som en integrerad del av tillvaron i serien. Vilket gör dig till den enda rollkaraktären som äter popcorn maniskt och stirrar stint på de andra. Du bänkar upp och slår på rätt kanal tio minuter för tidigt. Det är hockey på den kanalen. Du hoppas att matchen ska hinna ta slut innan serien börjar. Det gör den inte. Du hoppas att serien blivit framflyttat en timme. Det har den inte. Den har utgått men istället får McGyver visas på prime time när hockeyn tagit slut. Du avslutar dagen otillfreds och med en undermedveten gnagande känsla av att vilja koppla om teven till en landmina, alternativt gå till frisören och klippa dig så att din frisyr skulle göra sig i hjälm.

8. Du tycker att världen börjar bli allt mer cynisk och för att inte vara en aktiv del av generationen som förvärrar allt beslutar du dig för att bli mer gentlemanna/kvinnomässig. Var gång en pensionär med rullator närmar sig en butik spurtar du därför fram för att hålla upp dörren. Med vid den sjuttonde otacksamma minen och efter att Agda, 86 försökt köra över dina fötter med sin rullator ger du upp och inser att gamlingarna trots allt är värst av dem alla.

9. Trots att du inte har råd inser du att en prissänkning från 900 till 600 kronor är lika med ett fynd och köper de där jeansen du suktat efter ett halvår. Ett av två möjliga scenarion kommer att infalla: a) Veckan efter kostar jeansen bara 400 eller b) Du upptäcker att din faster som slutade fungera mentalt 1987 har köpt ett par likadana jeans för att matcha hennes mockaskjorta med krås och trianglar på.

10. Utan att reflektera så mycket över varför hyran är så låg tackar du ja till den centrala lägenheten med balkong i västerläge. Men ungefär samtidigt som solen går ner över hustaken börjar karaokekompen dunka från våningen nedanför. Förutom att du inte kan sova upptäcker du snart att grannarna är idioter som jobbar på karaokestället. Och eftersom det här är sista punkten har jag rätt att bli personlig :)