Summering

Nu är min födelsedag snart till ändå och i morgon är min praktik också över. När det gäller praktiken känner jag mig ändå positivt överraskad, oavsett vad tidigare inlägg har viljat påskina. Jag trodde att de två veckorna skulle susa förbi obemärkt men de har känts riktigt händelserika, inte minst med tanke på gårdagen. Det är första gången jag är med och ser hur det går till på en tidningsredaktion när det verkligen händer något. Att lyssna när reportrarna ringer upp folk och lirkar ur dem information är nog det som varit mest lärorikt, även om det naturligtvis finns tveksamma etiska aspekter här och var.

Jag har för övrigt fått skriva massa olika saker, i dag till exempel min första filmrecension, någonsin. Har flytit lite mellan kultur och nöje på ett ganska behagligt sätt. Jag har pratat med olika personer, både trevliga och mindre trevliga. Och bristen av "duvning" av mina texter har lett till att jag börjat fundera mer på mitt eget skrivande och hur jag kan utveckla det, det har känts skönt att inte känna sig tvångsinordnad under en handledares egna preferenser helt enkelt.

Födelsedagen har varit ganska lam, som väntat. Har inte gjort något speciellt eftersom jag varit ensam. Jag vet inte, jag tycker inte att födelsedagar är så himla speciella. I helgen ska jag och Axel hitta på något roligt. Det enda jag gett mig själv i dag är en sockerchock. Kosmos väckte mig dock vid sjutiden och trampade runt i sängen som för att säga grattis. Jag tror Kosmos är rätt smart. När jag var sjuk (har säkert redan berättat det här, det känns som det) i halsfluss satt Kosmos i fönstret och jag låg i sängen vid ett tillfälle, och jag började hosta och fick svårt att andas. Då sprang Kosmos i ilfart till sängen, inte över golvet som vanligt utan den snabba vägen över soffryggen (han som har så dålig balans!) och kastade sig fram för att buffa på mig med nosen. Om inte det är sött så vet inte jag.

När jag var yngre och fyllde år var det roligare, helt enkelt, även om jag var ganska melankolisk av mig som barn och tänkte på döden och sådär. De bästa presenterna var när jag var åtta och fick ett akvarium, och när jag var tolv och fick en elektrisk skrivmaskin. Jo, det var innan IT-åldern det. I alla fall i min familj. Den står fortfarande hemma och i höstas hörde jag det karakteristiska suddbandsljudet på Universitetsbiblioteket. Suddband. Nästan så man längtar tillbaka. Skrivmaskin kräver ju ändå att man har textens kronologi uttänkt innan man börjar skriva. Jag är inte säker, men jag tror att det kanske skulle kunna vara en nyttig övning.