Sudda sudda

Jag har mina recensioner, tre böcker i dagsläget och om man räknar med litteraturen som ska recenseras i skolan blir det fyra. Recensionsdatumen tvingar fram en ordning. Det går segt med den jag måste läsa först.

Jag vill inte nämna några namn men personen som skrivit framstår liksom uppblåst. Högfärdig. Rentav fånig. Min utmaning nu är att läsa klart (suck) och formulera mina tankar på ett så rättvist sätt som möjligt. Om jag skulle skriva att personen verkar uppblåst är jag snart inne i Linda Skugge-sfären. Jag vill nog inte riktigt vara där.

Och jag vill inte riktigt läsa i kväll, istället vandrar tankarna. Ett barndomsminne, jag petade in ett suddgummi i näsan och mamma och pappa fick inte ut det. Tre timmar väntade vi på akuten. Precis innan vi fick komma in till doktorn nyste jag ut suddet. Det var bara att åka hem igen. När vi var hemma meddelade jag att jag hade ett sudd i andra näsborren också. Det blev ingen mer resa till sjukhuset.

Hur stavar man förresten till det ordet? Suddgummi, suddigum, suddgum? Suddigummi? Sudd? Radergummi?

Och jag har uppgraderats. Istället för att bara recensera lyrik har jag fått en roman i postlådan. Den hade en lapp i sig: "tror den här skulle passa dig". Det finns inget som är så intressant som att folk tänkt på en och tänkt att något skulle passa. Jag undrar varför. Läser jag kanske jag blir varse. Den har i och för sig rosa färg på framsidan. Jag hoppas verkligen det inte var därför.