I need to unwind

Jag intervjuade en präst i dag, för mitt reportage. Det var trevligt. Han pratade på och när jag ville ställa frågor tystnade han. Medievan, på det bra sättet. På så sätt att han förstod att vara trevlig, förstod att ta plats och komma med bra citat, förklara svåra uttryck men samtidigt lyssna på mina frågor och ta dem till sig. Han försökte inte pracka på mig några åsikter. Kändes det som, samtidigt är han väl expert på det området. Påprackning, alltså. Här, gråt ut, ta en näsduk, ska vi se vad bibeln säger?

Efter intervjun pratade vi på en liten stund om livet. Han berättade att han spelar piano på fritiden, att han ville bli rockmusiker som ung. Nu får han ju synas på annat sätt istället, och det trivdes han också med. Jag sa att jag brukar skriva som hobby men att det nu blivit så att min hobby går in i mina studier och det jag tänkt jobba med. Sedan gick jag ut och missade min buss med 30 sekunders felmarginal. Kände mig endera så lugn eller så trött att jag inte orkade bli upprörd. Istället gick jag hem i femton minusgrader. Det tog lite över en timme.

Tänkte på det där med hobbys igen. Jag kanske borde skaffa någon ny. Eller ta upp hästintresset igen när våren kommer. Veckor som nu när det är jättestressigt och man ligger vaken halva nätterna för att man inte lyckas varva ner blir behovet av att göra något annat så tydligt. Såna där saker som man gör nästan meditativt, så att man glömmer bort allt annat. Som att vara i stallet eller göra något med händerna. Skrivande är verkligen en usel hobby.

Tror det beror på min fantastiska prestationsångest och min snabbhet att döma mig själv. Skriver jag en dålig text tycker jag att jag är en usel skribent ända tills jag lyckas klämma fram en bra text. Och så där håller det på. Jag borde fått någon distans till det nu men det kommer fortfarande nätter då jag vaknar och drar ut alla mina texter och artiklar ur byralådan och börjar rannsaka dem för att på något sätt kunna värdera mig själv och se hur jag står mig, i jämförelse med typ alla författare i världen. Det slutar så klart med att jag somnar med papperet i handen, mindre klok än jag var innan jag började. Och mer stressad.

Och jag drömmer att jag springer i labyrinter och blir jagad av onda människor eller annan hets. Ett gammalt Seinfeld-avsnitt går igenom huvudet. Det var jättelängesen jag såg det men Elaine ska åka hem från jobbet en fredag och det är karneval inne i stan och bilköer överallt. Hon blir och mer irriterad och muttrar hela tiden "I need to unwind".

Jag med, Elaine. Jag med.