Åka gitarr

Jag är rätt bra på att säga fel. Alltså att jag tänker på två olika saker och inte klarar av att hålla isär dem. När jag hade varit tre månader på Irland var jag dessutom sådär pinsam och blandade ihop svenska och engelska ord. Inte som Victoria Silvstedt dock. Men till exempel när jag och Maria spelade tv-spel och jag snabbt skulle säga åt henne att bromsa, men istället blev det någon slags svengelska: Brejka!

Det har hänt fler gånger.

En annan gång var jag och Axel och åt pizza och en teve var på i bakgrunden och vi läste Aftonbladet gemensamt medan vi väntade på maten. Jag ville att han skulle bläddra och sa då "byt kanal!". Sen skrattade vi en stund. Nästa gång sidan skulle bläddras sa jag byt kanal igen. Ganska fantastiskt dumt.

Sen har vi min felsägning "potent homosexuell" när det så klart skulle vara "latent homosexuell". Det har Axel redan outat i sin blogg. Vem det handlade om tänker jag så klart inte avslöja här.

Och i går gjorde jag det igen. Vi var hemma hos Axels föräldrar, jag var trött och skådade en hjälm ovanpå ett skåp och följande konversation utspelade sig:

- Vad är det för slags hjälm?
- En motorcykelhjälm.
- Din pappas hjälm eller? Vad är det för gitarr då?
- Min hemmabyggda. Ja pappas hjälm, eller mammas.
- Jaha, brukar hon åka gitarr?


Ridå.