Brinnande intresse
"Jag har sökt de jobb som jag har behörighet till..." sa jag och hon snäste att
"Du ska söka alla utannonserade jobb!"
"Ja men det är ju jobb som brandman och ambulansförare och sånt..."
"Du ska söka alla jobb!"
Därmed punkt.
Jag sökte aldrig brandmansjobbet eftersom min enda kvalifikation på området är att pappa är deltidsbrandman. Jag vet att man måste ha en utbildning och rökdykarkurser och annat i bagaget, av förklarliga skäl. Jag ville inte bli idiotförklarad av personalchefen på brandstationen heller.
Den här trenden att alla arbetslösa uppmanas söka alla lediga jobb leder till att arbetsgivarna blir allt tydligare med vad de söker i sina annonser. Att det dessutom finns mycken ledig arbetskraft att välja bland gör ju också att de kan bli ganska petiga. In absurdum.
Ni vet när man handlar second hand. I hallen står omaka skidor uppradade bredvid slitna skridskor och sen kommer man in i en foajé och där ligger det fyra miljoner dukar prydligt ihopvikta på hyllor. Oftast är de gröna eller bruna. Fönstren i själva butikslokalen är lätt solkiga och ett disigt solsken faller in över klädkarusellerna och synliggör dammkornen som faller genom luften. Det luktar lite gammalt, lite... ålderdomshem. På en hylla står porslinsfigurer och små tavlor uppradade och de har säkert stått där i flera år för ingen, ingen vill köpa en rosa porslinselefant med bruten snabel eller en Kronblomtavla till toaletten. Högst fem personer rör sig runt i butiken och lyfter på grejer, studerar 70-talskjolar eller skinnjackor eller letar 80-talsblusar till bad taste-fester. Bakom kassan står ett sömnigt biträde och lyfter Kalle Anka-tidningar ur en flyttkartong. Ni fattar. Det verkar inte vara världens svårast jobb. Men här är en färsk platsannons för Myrorna:
"Till Myrornas butik i Umeå söker vi Dig med som har känsla för färg och form samt ett brinnande intresse för mode och inredning."
Min första tanke är att det kan bli svårt att harmonisera färg och form i en butik där man inte har kontroll över vilka färger och former man kommer att få in. Brinnande intresse är ju mer eller mindre kutym i dagens platsannonser, så det ter sig aningen uddlöst. Att meningen är felformulerad får väl tyda på en bristande formkänsla hos arbetsgivaren. Sedan blir det värre:
"Du trivs med att jobba i ett högt tempo, älskar försäljning och har inget emot ett ibland fysiskt krävande arbete. Utbildning och erfarenhet inom området kläder eller texil är ett krav."
Högt tempo? När, jag undrar när, var det senast högt tempo i en second hand-butik? Jag har aldrig varit i en second hand-butik där det har varit högt tempo. Snarare så insomnat att man alltid undrar om det är stängt eller öppet.
Älskar försäljning? Här åsyftas alltså momentet när kassabiträdet drar av den handmärkta prislappen från den stickade koftan och kasserar in 15 riksdaler från kunden. Eller så tvingas biträdet gå runt i butiken och försöka saluföra alla begnade varor för kunder: "Den här soffan fick vi in i går. Den är jättefin, tycker jag själv. Laxrosa fuskmocka är definitivt på väg in igen. Och ett nytt ben snickrar ni lätt dit själva".
Fysiskt krävande är mer förståeligt. Att ge en hjälpande hand till de som hämtar och kör ut möbler. Men sen.
Utbildning OCH erfarenhet inom området kläder eller textil. Herregud. Det är ett jobb på Myrorna. På Myrorna! Någon människa som utbildat sig på en textillinje och därefter fått jobb som, låt säga inköpsassistent på H&M förväntas alltså tänka "nä, det där Myrorna verkar spännande!". Eller så kan man tänka sig följande konversation på Beckmans tillskärarlinje:
- Mitt mål är att få arbeta med Gudrun Sjödén och kanske få en egen avdelning i hennes katalog.
- Jag vill bli Sveriges svar på Stella McCartney. Jag ska designa personliga kläder men samtidigt ha ett etiskt tänkande i bakhuvudet.
- Nä, om man skulle ta och söka det där jobbet på Myrorna... när allt kommer omkring har jag ändå ett brinnande intresse.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home