Hon som känner kassörskan-klustret

Senaste tiden har jag varit utsatt för ett fenomen skumt många gånger. Tillräckligt många för att det ska förvandlas från acceptabelt till direkt jobbigt. Det handlar om när man står i en kö och, i mitt fall alltid kvinnan, framför känner kassörskan (jo, det har alltid rört sig om kvinnor). De småpratar lite, lite mer, det tar tid, man tänker att "äsch, de måste ju få ha lite social kontakt på jobbet också" och när man ska betala sina grejer pratar de fortfarande och säger "hej" på fel ställen och man blir liksom totalt ignorerad. Det är okej.

Men det går så himla långsamt. I dag höll jag på att få totalt spel för jag hade bråttom och de pratade verkligen jättelänge:
- Vad coolt du har i håret, med ett hårband så där...
- Nä, jag tycker det är så fult. Jag vill klippa mig!
- Jaha... ja det var ju som fint när du hade kort... men du är fin i långt också...
- Ja, jo det är svårt att välja...
- Jobbar du heltid nu eller?

Och så vidare.

Det har alltså på senare tid hänt så många gånger att jag betraktar det som ett kluster. Hoppas det är slut nu. Eller så är det bara ett tecken för att jag känner mig trött och liksom... slut. Nåväl. Jag ska försöka råda bot på det.


"Charlie, I almost went crazy
After Mario got busted
Went back to Omaha to live with my folks
But everyone I used to know is either dead or in prison
Came back to Minneapolis
This time I think I'm gonna stay"