Talking in its window again

Det tog ett dygn sen var jag förslöad. Tre dagars ledighet från skolan och egentligen ska jag plugga nu, och jag ska göra annat också: diska, träna, läsa.

Men vad gör jag? Tydligen är min kropp väldigt trött för jag sov nästan tolv timmar i natt. Sedan har jag spenderat dagen med att äta gröt (ett rätt i alla fall), spela betapet (när ordspel började ta betalt lovade jag mig själv att sluta med alfapet på internet för man blir beroende, men nu är jag där igen), pratat och lekt med katten och dragit mig för att gå ut på den promenad runt Nydalasjön jag tänkt ta i dag.

Jag är, kort sagt, omotiverad.

Dessutom har jag spenderat säkert en halvtimme med att, tillsammans med Kosmos, sitta och titta ut genom fönstret på sopbilens tömningsrunda bland husen.

Nu har jag klätt mig och valt musik (Emmylou Harris anthology disc 1) men jag lyckas ändå inte ta mig ut. Istället bloggar jag. Och jag märker ju att det här inlägget blir fasansfullt intressant.

Bara för att hänga ut mig själv ska jag redovisa den senaste konversation jag hade med Kosmos:

– Mjaaoooi.
– Nämen! Är sopbilen här igen?
– Eoooohr.
– Ja! Ojojoj.

Nu. Nu gör jag det. Nu börjar dagen.