Årsboksbördan

Jag har de facto blivit bättre att stå på mig.

Hösten 2001 hade jag just flyttat hemifrån när en okänd tjej ringde på dörren och sa:
"Hej, visst är du student?"

Som om det inte räckte med att jag började prata med henne så släppte jag också in människan efter repliken:

"Jag är lite törstig, inte kan du bjuda på ett glas vatten? Så kan jag visa mina saker inne".

Jag visste inte att hon skulle gå ifrån min lägenhet en halvtimme senare med en färsking på femårskontrakt. Respons Årsbok är, för alla som inte känner till den, en tjock bok som sammanfattar vad som hänt under året månadsvis. Och den kostar 800 kronor varje år.

Varför jag skrev på vet jag inte, men hon var duktig på tricks. Eller vad sägs om att meddela priset sist. Och därefter tillägga:
"Den här boken är jättebra för allmänbildningen. Och det blir bara 200 kronor i månaden några månader om året. Jag brukar säga så här: hur mycket pengar lägger du på krogen eller MacDonalds varje månad? Säkert mer va? 200 är väl din allmänbildning värd?".

Fattig som jag är och som jag varit har jag kämpat med räkningarna på årsboken varje vår, och jag har dessutom fått släpa hem den tunga boken från närmaste bensinmack varje januari. Sedan har de samlats olästa i hyllan innan jag slängde in dem i ett skåp för att inte skylta med min velighet.

Nu, äntligen, är mitt kontrakt slut. Och naturligtvis har jag fått en annan försäljare på halsen. En gnällig velpelle från Piteå.

I dag ringde han igen. Jag meddelade prompt att jag inte vill förnya mitt kontrakt.

"Ja men... har det inte fungerat bra?"
"Jo, visst, men jag har inga pengar och jag vill inte binda upp mig igen."
"Men nästa bok kommer inte förrän till våren".
"Situationen är den att jag är arbetslös och jag kan inte veta om jag har råd till våren heller. Jag vill som sagt inte binda upp mig".
"Ja men... det har väl fungerat? Du har väl kunnat betala förut?"
"Jo men då var jag som sagt i en annan situation än vad jag är i nu."
"Ja men..."

Det var ett himla gnäll och han blev mer och mer otrevlig ju mer han förstod att jag inte tänkte förlänga mitt kontrakt. Bra taktik. Till slut började han låta som om jag precis gjort slut med honom.

"Men, men... ska du inte ta och förlänga kontraktet då? Nu missar du ju en bok".
"Nej, jag vill inte det."
"Men... jaha... men.... så att..."
"Ja."
"......"
"Ja, så är det. Hejdå."

Och där la han på innan jag hann.

Starkt jobbat av mig, i alla fall. Att han mindre slipad än den förra är en faktor vi inte behöver ta med i beräkningen.