Klagan och gnäll
Jag försöker läsa klart Blonde, men jag kan inte koncentrera mig.
Jag försöker läsa klart Göran Häggs Svenska litteraturhistoria, men 1700-talet tråkar ut mig så fruktansvärt så jag hoppar direkt till 1800-talet och romantiken men det hjälper inte. Jag lägger ner boken och försöker se på TV. Det är inget på TV. Det är det nästan aldrig.
I köket ligger Anders Paulruds Ett ögonblicks verk, också den halvläst. Jag måste läsa ut den. Men jag vill inte. Inte just nu.
Egentligen ska jag städa 6 trappor á en timme vardera.
Men jag är hemma och har tandvärk och går jag ut får jag soleksem och tydligen eksem på tungan också för det kunde tungspecialisten hos tandläkaren igår konstatera. I sängen ligger Axel och sover hela dagen för att han var uppe hela natten och på stolen ligger Kosmos och sover hela dagen för att han är trött, eller bara lika uttråkad som jag är. Jag tror att Kosmos tröstäter, förresten. Han har gått upp en del i vikt. Och när det är varmt ligger han mest i en hög på golvet och spelar död. På det sättet bidrar han inte till någon förhöjd fettförbränning.
Det är ingen på msn. Det är aldrig någon på msn när man faktiskt har tid att prata.
Jag som tänkte unna mig att vara hemma hela dagen och jobba på kvällen när jag kanske känner mig lite piggare (det gör ont där min dragna visdomstand satt och jag känner mig lite febrig) och när det inte är lika varmt. Jag som tänkte att det skulle vara roligt att vara hemma hela dagen och slippa jobba och bara göra... roliga saker.
Nu är jag rastlös. Saker som Lyckochansen och Days of Our Lives får mig att vilja kväva mig själv framför teven. Precis som Fear Factor. Och allt med Joe Labero. Jag mår psykiskt dåligt av att titta på det. Det är ingen överdrift. Det blir ingen mer TV för mig i dag.
Det blir ingen mer dator.
Inget mer gå ut.
Inget jobb.
Ingen matlagning.
Inga skivor att lyssna på.
Inga böcker.
Inga soleksem.
Nu gör jag det.
Nu lägger jag mig också på golvet och spelar död.
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home