My insanity

Utöver att jag brukar drömma skumma saker (att jag är Magnus Härenstam, att Thom Yorke jobbar på mitt städjobb, att hästar är människor osv) så har jag haft mardrömmar så länge jag kan minnas. Ofta kommer det i perioder och samma drömmar återkommer om och om igen. Jag har aldrig lyckats bli av med dem, men däremot har jag lyckats hjälpa mig själv genom att gå in och regissera i drömmen. Det var en riktig kamp innan jag lyckades. De senaste dagarna har jag lustigt nog drömt några slags fabler, där det först händer en läskig grej som jag sedan analyserar vad den beror på. I drömmen, alltså. Färdipacketerad och klart när jag vaknar. Vi kan ta nattens dröm som exempel.

Jag drömde att jag var ute och körde runt i min blå opel (någon sådan har jag inte) när min mobil ringde. Jag kände igen mannens röst, och visste att han varit otrevlig mot mig förut. Samtalet lät ungefär så här:

- Hej, tjena, hur är läget?
- Hej, det är bra.
- Bra, du, den här datorn du sålde till mig...
- Ja...
- Det saknas fortfarande delar din jävla subba och om du inte fixar det ska jag fan se till att
något jävligt otrevligt händer dig!
- Nu lägger jag på.
- Det gör du så fan. Du är skyldig mig pengar!
- Jag är inte skyldig dig nåt.
- Akta dig du. När du kommer hem står jag och väntar.

(För er som tyckte att dialogen var lite otrevlig kan jag berätta att det var en ganska harmlös mardröm. Den när jag drömde att någon knivhögg mig i magen var mycket obehagligare).

Efter det ringde jag till pappa. Och här kommer en drömklassiker: Jag slog hela tiden fel telefonnummer. Till slut kom jag ändå fram och berättade vad som hänt och pappa sa att han skulle åka ut och leta på idioten som jagade mig. När vi hade lagt på kom jag på att det vore bra att ringa polisen också. Det gick inte att slå numret på min mobil så jag åkte hem och försökte. Siffrorna på telefonen var upp och ner, och den arga mannen blockerade linjen hela tiden. Till slut hittade jag rätt siffror och då kom vår hund och började bita i sladden. Efter mycket om och men kom jag ändå fram till SOS. De lovade att skicka ut en polisbil. Eftersom jag sett för mycket Beckfilmer på söndagarna sista tiden drömde jag att det var Gunvald Larsson som skulle komma. Åh, nevermind.

I alla fall. Där bröts drömmen och jag hamnade i en liten gympasal med en man i plyschdräkt och mockasiner (jag är så fördomsfull i sömnen):

- Karin. Nu stannar vi upp lite. Vad betyder den här drömmen?
- Jag vet inte. Att jag känner mig jagad?
-Du känner dig jagad. Av vad tror du?
- Någon som vill ha något... pengar.
- Har du några pengar?
- Nej.
- Är du orolig över att du inte har några pengar?
- Ja... jag är väl orolig över att det ska dyka upp något oförutsett.
- Kan den oron ha tagit sig uttryck i den här elaka mannen som jagar dig och vill ha pengar?
- Ja. Så är det nog.
- Bra. Då kan du vakna.

Och så vaknade jag. Poff.