Duschen
Borta är borta och det är annat, men hemma är ändå hemma och jag får bli lite putt. Det är liksom ovant. De har bytt kran i köket i dag och det var leriga fotspår på mattan, men det har jag dammsugit upp. Inne på toaletten däremot var alla schampoflaskor täcka av byggdamm och den nya duschen hade tillkommit. Nä, jag gillar den inte. Det gör jag inte.
Kanske hade de sänkt handfatet också, det såg nästan ut som det, och det var blodfläckar i det. Två stycken tumavtrycksstora blodfläckar. Jag förstår inte. Det är som om något har dragit fram. Det är som om något har dragit fram när allt de skulle göra var att byta ut två kranar. Och varför är handfatet så lågt?
Tänk på hållningen och sträck på dig etc. Har man ju hört. Böj på knäna istället för på ryggen. Ska jag knäböja framför handfatet? Det slutar på mina lår. Jag är 183. Jag är ingen rekordbokskandidat, men jag är lång. Säkert får jag vara med i den där klubben som finns för långa människor. Om jag vill. Men hur skulle det vara om världen kom upp lite istället? Ja, jag får ont i ryggen. Det är inte bara handfatet som är lågt.
Kanske är det bara för att man är van. Men duschar gör man ju varje dag. Och då blir man van. Till exempel behöver jag en viss mängd vatten för att kunna skölja ur håret ordentligt. Ett visst vattentryck. Det hade den gamla duschen, men inte den nya. Jag försökte trassla in den i håret så att vattnet skulle komma åt allt schampo. Ska det behöva vara så omständligt? Eller har jag för långt hår också? Mitt hår kanske inte är miljövänligt eller kostnadseffektivt. Inte alls som min nya dusch. Sen fastnade håret i duschen. Jag orkar inte.
Det är en ny hylla också. Eller hylla och hylla, det är en ny stång där man kan sätta fast duschen och där sitter en liten plasthylla. En sån där vickig sak, ni vet precis. Där får uppskattningsvis två hotellschampoflaskor plats, men man är ju så dålig på att uppskatta och man vill ju så gärna mer. Därför klämmer man dit fyra normalstora flaskor och suckar när de rasar i golvet varje dag. I bästa fall köper man en egen liten plasthylla med sugfötter som släpper taget efter en vecka. Men jag har inget kakel så jag får köpa en med klisterfötter. De lossnar också. Allt lossnar.
Det här kommer att ta lite tid att vänja sig vid.
Hur lite man än vill så gör man ju ändå det. Och det är långt ifrån någon allvarlig sak att gnälla över. Det sker liksom obemärkt.
Jag visste ju inte att jag gillade sakerna som jag hade dem förut. När jag nu hade dem.
Kanske hade de sänkt handfatet också, det såg nästan ut som det, och det var blodfläckar i det. Två stycken tumavtrycksstora blodfläckar. Jag förstår inte. Det är som om något har dragit fram. Det är som om något har dragit fram när allt de skulle göra var att byta ut två kranar. Och varför är handfatet så lågt?
Tänk på hållningen och sträck på dig etc. Har man ju hört. Böj på knäna istället för på ryggen. Ska jag knäböja framför handfatet? Det slutar på mina lår. Jag är 183. Jag är ingen rekordbokskandidat, men jag är lång. Säkert får jag vara med i den där klubben som finns för långa människor. Om jag vill. Men hur skulle det vara om världen kom upp lite istället? Ja, jag får ont i ryggen. Det är inte bara handfatet som är lågt.
Kanske är det bara för att man är van. Men duschar gör man ju varje dag. Och då blir man van. Till exempel behöver jag en viss mängd vatten för att kunna skölja ur håret ordentligt. Ett visst vattentryck. Det hade den gamla duschen, men inte den nya. Jag försökte trassla in den i håret så att vattnet skulle komma åt allt schampo. Ska det behöva vara så omständligt? Eller har jag för långt hår också? Mitt hår kanske inte är miljövänligt eller kostnadseffektivt. Inte alls som min nya dusch. Sen fastnade håret i duschen. Jag orkar inte.
Det är en ny hylla också. Eller hylla och hylla, det är en ny stång där man kan sätta fast duschen och där sitter en liten plasthylla. En sån där vickig sak, ni vet precis. Där får uppskattningsvis två hotellschampoflaskor plats, men man är ju så dålig på att uppskatta och man vill ju så gärna mer. Därför klämmer man dit fyra normalstora flaskor och suckar när de rasar i golvet varje dag. I bästa fall köper man en egen liten plasthylla med sugfötter som släpper taget efter en vecka. Men jag har inget kakel så jag får köpa en med klisterfötter. De lossnar också. Allt lossnar.
Det här kommer att ta lite tid att vänja sig vid.
Hur lite man än vill så gör man ju ändå det. Och det är långt ifrån någon allvarlig sak att gnälla över. Det sker liksom obemärkt.
Jag visste ju inte att jag gillade sakerna som jag hade dem förut. När jag nu hade dem.
posted by Karin at 8:18 em
3 Comments:
Äsch, din gamla dusch var kass, kanske mest för att det inte fanns nån uppsättningsanordning för duschmunstycket. Du är bara historicistisk.
Greets to the webmaster of this wonderful site. Keep working. Thank you.
»
Jag är inte dummare än att jag inser nyttan av en viss kunskap.
Men jag känner mig inte säker på vad som är viktigt och vad som inte är det.
Jag saknar inriktning. Översikt.
Hur får man översikt?
Kanske kommer det med åldern. Men kanske inte.
Ska jag bara gå runt och vänta som en annan fåntratt?
//E.L
Skicka en kommentar
<< Home