Optimistic

Min dator är inte ny. Nyss hittade jag acrobat reader på en av de tillhörande originalskivorna. Acrobat reader 4. Licensierad 1988-1999. Men den är fin och orange.

Det är ingen idé jag bloggar en dag som denna. Den stora begivenheten är att Axel fått brev från Torgny och jag hamnar i bloggskuggan hur jag än gör. Ni som har åtminstone en liten journalistisk ådra i er vet redan att ni kan gå dit och titta via länken här till höger. På nåt sätt visste jag hela tiden att Torgny skulle svara. Han verkade kapabel till det.

Jag funderar också på att i ren trots skapa ett poesi-quiz som omöjliggör det för såna som “anonym” (som googlade fram alla svar på mitt förra quiz) att förstöra allt. Men jag orkar inte. Anonym förtog hela glädjen med sin oärlighet. Och vari finns behållningen i att vinna ett quiz när man heter anonym? Jag har problem med anonyms personlighetsuppbyggnad. Anonym verkar vara en förstörare.

Snart är bloggen ett år gammal och jag plågar mig genom att läsa gamla inlägg. Min blogg är verkligen ett förutsägbart, trist stycke till webbsida. Varje blogg med lite respekt för sig själv borde autoradera alla inlägg efter tre månader. Det är inget jag skriver för att jag hoppas på protester.

Problemet med att ha ett poesiquiz är att alla citat blir så lösryckta. Det andra problemet är att ingen kommer att bry sig. Det tredje att jag kommer att framstå som pretentiös och fånig. Det fjärde att ingen kommer att bry sig. Jag kommer att framstå som pretentiös och fånig. Det kommer att framstå som fånigt att jag citerar massa diktsamlingar ingen läser. Och pretentiöst därtill. Ingen kommer att bry sig. Hang on. Quizet kommer snart.