You never wash up after yourself

Kvartersrådets städdag rycker allt närmare. Nästa söndag går spektaklet av stapeln och undertecknad ska köpa in saft och bullar till de lätträknade själar som kommer att delta. Varför? Varför sa jag att jag skulle göra det?

Jag är sekreterare i kvartersrådet och en del av själva stommen i verksamheten, kan man säga. Utan mig blir inga protokoll skrivna, men det är inte som att så många protokoll blivit skrivna med mig heller. Min största feature är att jag kan skriva lappar som ska läggas ut i folks brevlådor. Problemet är ordföranden, vi kan kalla honom S. S är anledningen till att jag sa att jag skulle fixa fika till städdagen.

S ville egentligen inte bli ordförande, men när halva den gamla styrelsen flyttade från huset blev han det ändå. Sedan dess har han inte gjort nåt. Han är pinsamt dålig på ordförandeskap. Det är inte det att han är blyg eller så, bara det att han hellre vill prata om bredband, sin handdator (så 90!) och sin cykel (så 90!) på mötena. S är totalt inkapabel till att sköta ett möte. På förrra mötet var det jag, han och tre oldies som bott i huset länge. S sa aldrig att mötet öppnades. En annan kvinna sa "jaha, har vi börjat eller?" och jag fick väl typ säga att ja det har vi kanske gjort. S var fullt upptagen med att visa en annan kille hur man kan mäta ut rätt dimensioner på cykeldäck på ett program i handdatorn.

Så när de andra propsade på att vi skulle ha en städdag på gården och städa upp efter brännbollsyran (som jag inte ska vara med på), fester (jag har aldrig haft fest här) och folks grillning (ej heller grillat) så tog inte S på sig någon uppgift. Jag blev så stressad och tyckte det var så pinsamt att jag ryckte åt mig ansvaret för att köpa fika. Och nu vill jag inte vara med.

Kalla mig egoistisk, men varför ska jag städa? Och, det värsta, eftersom S inte kommer delegera jobb, och jag är den näst högsta ansvarspersonen, kommer det bli min uppgift att sätta folk i arbete. Att sätta folk i arbete är kanske det värsta jag vet. Jag blir stressad och känner mig bossig och får ont i huvudet. Bara det där med att lista ut hur mycket fika som kan tänkas gå ut känns en smula övermäktigt.

Så jag har tre förslag på hur jag ska komma ut ur situationen:
1) Inte dyka upp och inte vara hemma
2) Gå till S och ringa på och säga att jag tyvärr måste åka bort nästa helg, men kan inte han fixa fika till städdagen?
3) Lämna en lapp med samma meddelande i S brevlåda dagen innan. Lappar är ju ändå min största feature.