All by myself

I dag när jag handlade middag spelade de kärleksballader på ICA Ålidhem. Och inte vilka kärleksballader som helst, man kan tänka sig att låtar som "When a man loves a woman" eller "I will always love you" fick pulsera över ostdisken och tacohyllan i fredags eftermiddag, för nu var det måndag och dags för det bittra eftermälet. Jag vet inte om jag kan förklara känslan i att rota bland quornförpackningarna i en frysbox och upptäcka att all quornfärs är slut när Celine Dion frustar ur sig "all by myseeeelf, don't wanna be..."

Det blev grönsakssoppa istället.

"All by myseeeelf, anymo-mo-mooore".

Och färskost.

"When I was young.... I never needed anyone... and making love was just for fun. (konstpaus) Those days are gone."

Nybakat bröd och mjölk.

När det var dags att betala såg jag att jag hade plockat ihop till vad som kunde likna en kontinental picnic i varukorgen och inte alls de ingredienser till quorn- och spenatlåda som jag först tänkt köpa. Jag gick dessutom mot kassan med släpiga steg, kände mig ensam och smått melankolisk. Celine Dions känslostormande final accentuerade mitt tomma inre, omringade det tomma skal som i det läget var min kropp och ledde det med förföriska reverbvågor mot grönsaksdisken. Lite vindruvor?

Choklad? Chips? En sån där stor glassbunke som befolkas av stora skedar och tjejtårar i amerikanska serier. Herregud vilket patetiskt försök att anspela på människors behov av tröst. Eller så tyckte någon bara att låten var fin. Jag tror min egen varukorg innehöll några gulliga försök till en mysig måltid för mig och Axel, tänkt att parera min eventuella rädsla för att bli ensam.

Vilka andra knep kan man styra människors matinköp med? Extrapris på råbiff och Rammstein i högtalarna? Monica Zetterlund och päroncider och baguetter? White Stripes och en specialleverans från Grännas Polkagrisfabrik?

Jag hoppas någon tänker göra efterforskningar inom det här området snart. Trots allt vet jag att det är många matbutiksanställda som läser bloggen. Show me the numbers!