torsdag, april 20, 2006

Du ska spela

I natt drömde jag att jag var på skolresa i Göteborg. Klassen var en blandning av personer från olika klasser jag gått i från lågstadiet och framåt, plus några okända. Vi ringlade ur bussen på ett torg.

Jag kände att jag måste leta upp Göteborgs-Posten. Jag ville bara se hur byggnaden såg ut och var den låg, men resten av klassen ville shoppa på stan.
"Det ser ju likadant ut i alla städer!" hojtade jag. "Det är H&M och Lindex och ett torg och några mjukglassvagnar! Jag har redan sett det här!"

Så började alla helt sonika leta efter Göteborgs-Posten som jag ville. Vi gick längs en gata med gamla stenhus.
"Jag skulle kunna bo här" sa jag. "Fast de visar aldrig allt första gången man besöker en stad. Man tror att det är fint men man får aldrig se stället där man ska bo på riktigt, i miljonprogramshusen".

I slutet av gatan låg Sveriges Radio. Det var en liten vinst i sig, så vi vände om och började gå inåt stan. Plötsligt ville alla leka brandmän och vi delade upp oss på led där tre och tre skulle springa fram och släcka varsin liten eld med sin jacka. Jag ville inte vara med för jag var rädd att sedlarna i min plånbok skulle brinna upp. Istället satte jag mig på marken. Där satt en tjej som pekade på mitt ansikte.

"Ditt smink sitter helt snett" sa hon.
"Men jag har inget smink?"
"Ojdå. Då är det ditt ansikte som är snett".

Jag gick in i en byggnad för att leta efter en spegel och Axel var med.
"Vi får duscha bort ditt ansikte så kanske det växer ut ett nytt" sa han.

Istället gick vi igenom en lång gång och kom till slut in i någon slags lokal, lite som en pub med darttavla och röd heltäckningsmatta. Där satt en lite korpulent tjej i kort, brunt hår och spelade gitarr på en pall.
"Hon kan inte spela mer än ett ackord" viskade Axel och plötsligt hade han en gitarr och imiterade hennes gitarrspel med bara ett finger. "Det är hon som är med i det kända bandet".

Bakom henne fanns en whiteboardtavla där man fick skriva upp förslag på bandbokningar till sommarens Trästocksfestival. Den var tom. Jag skrev upp mig själv.

"Du ska spela" sa en man som kom in genom dörren. "Nu är du bokad. Och du med, och du med." Han pekade på alla som var i lokalen. Vi nickade stilla.

1 Comments:

Blogger Unknown said...

Slutet med flickan och gitarrspelandet kändes väldigt Lynch.

11:39 em  

Skicka en kommentar

<< Home