In chinese

Varför blir alla tecken kinesiska när man går in på blogspot från Safari? Jag är verkligen lost här. Det är dessutom skrämmande hur lite jag skulle förstå om jag åkte till Kina.

Nu försöker jag i alla fall skriva om mitt personporträtt som blev dubbelt så långt som det skulle bli (vi har 2500 tkn, hur mycket hinner man beskriva en person på den platsen, egentligen? Det känns som om man på sin höjd kan framanna en ytlig karaikatyr av någon). Även om man alltid ska sträva efter att skriva så kort som möjligt när det kommer till sånt som ska publiceras vore det utvecklande att få skriva längre texter ibland också.

Jag är dessutom irriterad på vår lärare. Jag vet att andra i klassen redan ondgjort sig över detta men tillåt mig också. Kvinnan i fråga är en frilansjournalist (exakt var hon har jobbat innan är det ingen som riktigt vet) som vi hade en sväng i höstas. Då gjorde hon sig ruskigt impopulär på allehanda sätt, mitt tydligaste minne av henne är när hon anklagade mig för att ha "fejkat" en intervju i en artikel. Jag sa att jag inte hade gjort det, och då svarade hon: "Nä, men nu känns det som det!". End of discussion.

Nu har vi henne igen och man kan nog gissa sig till att våra utvärderingar av förra kursen även nått hennes späda öron. (Eller är de röda? Jag har funderat några gånger om det inte kan vara så att hon har problem med alkoholen). Kanske borde hon då försöka känna av läget och vara lite tillmötesgående. Istället väljer hon att sätta inlämningsdatum på personporträttsuppgiften till tisdag, då hela klassen har påsklov och nästan ingen är i stan. Det vore helt okej om man, som alltid annars, fick maila in sin uppgift. Men det får man inte, för "det är så jobbigt med massa mail". Mindre jobbigt är det tydligen att vi, enligt hennes förslag, skickar våra uppgifter med post, en till henne och en till huvudläraren. Eftersom det är massa helgdagar framöver får vi välja på att leta upp en expressbrevlåda på söndag (där jag kommer att befinna mig ligger närmaste sådan tre mil bort) eller skicka brevet redan i dag, torsdag. För att det är "jobbigt med mail".

Snällt nog åtog sig Jennie i klassen att alla kan skicka sina uppgifter till henne på måndag, så skriver hon ut dem och lämnar in dem på tisdag. Något som jag tror alla håller med om borde vara lärarens uppgift.

Därför känns det heller inte roligt att skriva inlämningsuppgiften till henne. För att hon kommer att hitta fel som jag inte håller med om, jag har inga problem att ta kritik annars men av henne känns det verkligen som att det är stopp.

Och ikväll åker jag söderut med Connex. Ångesten började sätta in redan när biljetten bokades för en vecka sedan, men jag försöker avhjälpa den med löften om kudde och filt, skivor, läsning, skrivning och god matsäck. Förutom att man får ordentligt ont i ryggen och nästan ingen sömn när man åker sittplats i 10 timmar så är sätesgrannarna det värsta. Därför kommer här en topplista över personerna man inte vill sitta bredvid. Det börjar med småjobbiga grejer och leder fram till förstaplatsen, som är synonym med att vara på fjällsemester med Tomas Quick (jag måste ju uppmärksamma våra andra rikspsykon i dessa tider av Hagamannen). Enjoy:

10. Personen som andas jobbigt. Först hör man det inte. Sedan vill man strypa honom/henne en gång för alla. Det rör sig ofta om feta personer som andas tungt och med pipljud. Gaaaah.
9. Personen som snarkar. Hemligheten är att somna först.
8. Personerna som spelar kort till fem på morgonen. Okej, jag förstår dem. Men vafan. För att citera Clare i Six Feet: "Newsflash! Other people exist!"
7. Personen som pratar i mobil. Mitt i natten. Och personen som ringer till folk på tåget mitt i natten. Jävligt störande.
6. Personen som ska fika mitt i natten och en kylväska på hyllan ovanför dem, alternativt ovanför dig. Sist jag åkte tåg råkade jag ut för en tjej som var en kombination av den här punkten, punkt 10 och 7. Hur tänker man? "Alla sover... jag är hungrig... om jag skulle släpa ner min kylväska från hyllan så att den kan landa med en duns på bordet...? Sedan kan jag duka fram allt och börja bre mackor. För jag är ju inte redan fet som det är... Jag gör det!"
5. Personen utan ögonbryn. Låter trivialt till en början, men försök själva sitta mitt emot en tjej som rakat bort sina ögonbryn och målat dit sneda svarta streck, som ska passa det uppenbart lågbudgetfärgade håret, utan att titta. Det är samma effekt som när man passerar en olycka. Man vill inte se det läskiga, men blicken dras dit, om och om igen.
4. Personer som pratar. Störande! Senast 12 tycker jag man slutar med sånt.
3. Personen som lägger upp sina svettiga, tubsocksbeklädda fötter på bordet. Min egen erfarenhet av detta var förresten ihop med tjejen utan ögonbryn. Jag borde egentligen inte vara förvånad över att allt white trash åker Connex.
2. Personen som brer ut sig. Stor jacka, stor kropp, stor marginal utanför armstöden. Personen är ofta korpulent och ser lite ond ut, så man inte törs be den maka på sig. Följaktligen kurar man ihop sig så gott man kan i hörnet och har ledvärk en vecka efteråt.
1. Personen som luktar illa. Det här är mitt absoluta mardrömsscenario som, gudskelov, ännu inte inträffat. Jag är otroligt känslig för dålig lukt. Jag får kväljningar bara jag ser en sopbil. Och när nedkissade alkoholister ska åka med lokalbussen låter jag dem alltid kliva på först för att försäkra mig om att få största möjliga distans till dem. Det värsta som kan hända på Connex ser jag därför framför mig så här: En smutsig man eller kvinna i skinnjacka som luktar rök, alkohol och spyor (alternativt också kiss) och som har en vild schäfer i strypkoppel. Alternativt en gammal människa som bara luktar kiss och landstingsmat och som har stora, gulnande mjällflingor flytande ovanpå huvudhårsstråna. Huga, huga sommarstuga.