Utdrag ur en dröm:

– Synd att inte Astrid Lindgren lever. Då hade jag kunnat intervjua henne.
– Synd och synd. Hon var inte så himla trevlig.
– Hon verkade trevlig.
– Min familj bodde i Nacka hela 80-talet, i samma hus som Astrid. Och så fort diabetikerna rörde sig över golvet för att hämta sina insulinsprutor ringde hon störningsjouren.
– Hade du diabetes?
– Nej. Jag satt alltid stilla.