The stress and the tension

Suck. Har fortfarande inte kommit iväg från Arlanda. "Mistah Kurtz - he dead". Tåget är två timmar försenat so far. Given anledning? "Vagnfel".

Massa inrikesflyg verkar vara inställda här också. Vet inte vad som pågår. En skum dag är det, indeed.

Alla andra här på "Internet café Sidewalk Express" spelar internetpoker. De verkar helt försjunkna. Jag har lyft på nästan alla tidningar inne på pressbyrån. Läst ytterligare några sidor i "Gentlemen" som jag började med i går, den är riktigt bra. Hade tänkt vila ögonen inför tågresan då jag tänkt sträckläsa i två timmar. Flyget landade med en duns i dag. Jag trodde att det hade landat redan, tänkte att det gick smidigt, och då kom dunsen, allt skakades om och tippades sedan framåt. Ett barn började gråta. Någon minut senare var flygvärdinnan i högtalarna, hon lät lite skärrad men försökte behålla lugn och värdighet. Som om inget varit på väg att hända.

Jag tänker förstås alltid på döden när jag flyger. Jag har aldrig flygit utan att tänka på det. Döden. I dag funderade jag på vilka som skulle komma på begravningen. Ingenting melodramatiskt över det, jag bara undrade. Funderade i termer av vems begravning jag skulle gå på. Kom fram till att det nog inte skulle bli så många ändå. Men man vet ju aldrig.

Annars tänker jag mest på sannolikhet och på att det borde vara dags för en olycka snart. Kanske på landningsbanan. Man får vänta och se.