Mango

När man är trött och hungrig i kön på Konsum finns det vissa fatala nyckelord som omedelbart krossar illusionen av att komma hem när man tänkt sig. Till exempel:
– Jag är ledsen men den här rabattchecken har gått ut.

Personligen har jag inga problem med att ta sådana besked, men nu var det kvinnan framför som nästan, nästan handlat klart. Hon hade cykelhjälm på huvudet och en tygväska i handen - ekonomisk, trafiksäker, miljövän? Kanske. Envis? Ja.

– Den låg i min postlåda i morse, kontrade hon.
– Ja, men här står det 31 oktober... ser du?
– Ja men den låg i min postlåda.
– Eh... Magnus!

Förstärkning tillkallades. Den unge Magnus och en äldre konsumtant (hon hette säkert Solbritt eller Maj-Lis) närmade sig. Cykelhjälmskvinnan viftade sergervisst med rabattkupongen och avslöjade samtidigt vad frågan rörde sig om - sex kronors rabatt på mango. Denna summa fick de två övriga i personalen att granska samma kupong och skaka på huvudet.

– Nej den här gick ut 31 oktober, sa den äldre.
– Ja det var då konstigt för den låg i min postlåda i morse.
– Ja då är det posten som har slarvat. Det kan inte vi ta ansvar för.
– Jaha ja, ja den låg i alla fall i min postlåda.

En stunds tystnad följde när cykelhjälmskvinnan ömsom såg på de tre personerna i kassan, ömsom på den skinande blanka mangon på rullbandet. Hon insåg att det var ett förlorat slag. Motvilligt drog hon upp sin röda skinnplånbok ur tygväskan.

– Då är det väl så då. Jag får väl betala fullpris då.

Tjejen i kassan log och cykelhjälmen fyllde snäsigt i:

– Om nu pengarna räcker!

Maten kostade 119 kronor, hon fiskade upp 120 och levererade syrligt den sista anklagelsen:

– Se där ja vilken tur jag hade, det räckte precis det här.


Men vi som stod bakom såg åtminstone två hundralappar till skymta i plånboksfickan.