The lost art of riding a bus

Jag tycker inte att det är något fel med okända människor, men när jag åker buss vill jag helst inte ha dem bredvid mig. Inte så mycket för principens skull utan för att jag har långa ben som jag föredrar att kunna sträcka ut med jämna mellanrum. Det måste jag för att inte få kramp. Jag har tyvärr otroligt lätt för att få kramp.

När bussen är proppad är det bara att bita ihop och finna sig i att ha sällskap på sätet. Svårare är det när bussen är nästan full. Jag verkar vara en person som folk kan tänka sig att sitta bredvid, så om jag inte vidtar några åtgärder brukar jag få sällskap rätt snabbt. Men om bussen inte är full tycker jag hellre att de med korta ben kan sitta bredvid varandra. Det är då det gäller att kunna knepen.

En klassiker är förstås att ställa väskan på sätet bredvid och låtsas sova. Det brukar fungera i de flesta fall, men ibland är det tuffa lägen mellan bussens sällskapsundvikare. Jag är ju inte ensam om att vilja vara ensam, så att säga, och därför brukar jag kunna iaktta andra smarta beteenden för att slippa sällskap.

Proffsen har vett att göra sig hemmastadda på sätet. Få det att se ut som om de äger det. De andra passagerarna ska känna sig ungefär lika välkomna som en jultidningsförsäljare i april. Detta åstadkoms med en del listiga medel. Ett är att hänga sin jacka på kroken som tillhör det andra sätet. Det kan lätt skapa en illusion av att platsen faktiskt är upptaget av någon annan.

Sedan gäller det att strö grejer omkring sig. Ju mer skrymmande, desto bättre. Den riktiga eliten tar med sig stora resväskor (säkert tomma) in på bussen och baxar upp dem på sätet bredvid. Andra bra kort är tunga böcker, gärna flera på hög. Klädesplagg, CD-skivor, godispåsar (ju större desto bättre), eller varför inte duka upp sin matsäck?

Mer än så kan man egentligen inte göra. Vissa människor väljer att stöna högt och illustrera hur krångligt det är när den sista personen vill ha den sista platsen bredvid dem. Det är bara onödigt. När frågan "är det ledigt här?" väl har ställts kan man inte under några omständigheter svara "nej" (såvida det inte är bussens mest snacksaliga alkis som kommer för att döda lite tid med sina historier, men å andra sidan brukar alkisar sällan fråga om det är ledigt). Då är det bara att plocka undan sina grejer och göra plats.

Här kommer en liten överkurs: Om du sitter på bussen och du räknar antalet människor på hållplatsen utanför till fler än vad som kan tänkas få plats är det lika bra att acceptera att du kommer att få sällskap. Dock kan du nu välja vem du vill ska sitta bredvid dig. Smal, kort, tyst och ej svettluktande är några kriterier jag själv föredrar. På ett subtilt sätt kan man lägga upp sin väska på sätet och dra undan den några sekunder innan en lämplig person närmar sig. Personen kommer då med största sannolikhet att sätta sig där, och du slipper förhoppningsvis större obehag. Det är bara att bita ihop och hoppas att benmusklerna håller sig i schack.