Litteraturfejden

(Jag försöker skriva med en filt runt benen och Kosmos på filten, jagandes sin egen svans, så om det dyker upp några stavfel eller andra konstigheter beror det med största sannolikhet på det.)

Litteraturfejden började för ganska länge sedan. Jag hade läst boken A million little pieces av James Frey och rekommenderadade den till Axel. Han läste den och tyckte den var bra, även om han på senare tid ändrat uppfattning efter att ha läst negativ kritik om boken, men det hör inte hit. Jag läste en annan bok (troligtvis Brick Lane av Monica Ali) och Axel läste Eureeka street av Robert MacLiam Wilson.

Så långt allt väl. Men Axel tyckte att Eureka street var bra. Han tyckte att den var riktigt, riktigt bra. Så bra att han inte kunde låta bli att tala om extrakt ur handlingen då och då, och framför allt citera inledningsmeningen: "All stories are love stories". När han väl hade läst ut den hade jag hunnit börja på en ny bok, Nickled and dimed av Barbara Erenreich. Axel var utan bok. Jag föreslog att han kunde läsa Brick Lane. Men det ville han inte, först måste jag läsa Eureka street. Men jag läste ju en annan bok och sa att jag kunde läsa Eureka street sen. Eftersom Axel fortfarande var rörd av sin läsupplevelse kunde han inte undslippa att fler fragment ur boken slank ur honom, och han började ofta sina referat med: "Har du tänkt att läsa den eller? Nä, hur som helst...".

När det blev dags för mig att ta itu med Eureka street (Axel lockade dessutom med att det skulle vara Thom Yorke's favoritroman eller något) så orkade jag ungefär ett kapitel. Kanske för att Axel var så ivrig att han nästan satt bakom mig när jag läste och frågade "hur långt har du kommit? Vad har hänt?" eller för att jag redan hört så mycket om boken att det kändes svårt att bilda sig en egen uppfattning, eller kanske helt enkelt för att jag inte tyckte att den var så fängslande som utlovat.

Och där var litteraturfejden alltså i rullning.

För om jag inte orkade läsa Axels bok skulle han inte läsa någon bok som jag tipsade om. Och så har vi hållt på. Båda lika envisa. Det har gått så långt att vi har svårt att ta tips av varandra bokhandeln.
"Köp den här då?"
"Vadå har du läst den eller?"
"Nej men det verkar bra."
"Mm. Kanske. Vi får se."

Böcker Karin tycker att Axel borde läsa: Ovan nämnda Brick Lane, Främlingen av Albert Camus, Bränt barn av Stig Dagerman, Blonde av Joyce Carol Oates, I will take you there, också av Joyce Carol Oates, Gunnar Ekelöfs Samlade dikter, Tomas Tranströmers Samlade dikter, Norwegian wood och Kafka on the shore av Haruki Murakami samt två diktsamlingar av Pär Hansson.
(Samtliga böcker har alltså varit uppe på förslag utan resultat).

Böcker Axel tycker att Karin borde läsa: Eureka Street! Pölsan och Hummelhonung av Torgny Lindgren. Battle av Sara Villius.

Det finns bara ett sätt att lösa det här. Jag måste börja om med Eureeka Street. Läsa hela boken, pärm till pärm. Och sedan är vi kvitt och kan börja beta av alla andra böcker som lagrats på hög.

Samtidigt; måste man läsa samma böcker om man är tillsammans? Är det inte bättre att dela upp sig och läsa olika böcker, prata om dem och sedan alltid gå på sociala tillställningar tillsammans, och använda kunskapen som ett kollektivt medvetande? Det finns ju ändå ingen chans att man ska hinna läsa alla böcker man vill läsa under sitt liv. Eller som Olof Lagercrantz sade:

"Litteraturkritikerns främsta uppgift är att försöka dölja hur många böcker han inte läst".