Kändisar igen

I natt har jag haft tidernas journalist-wannabe-dröm. Först drömde jag att jag bodde hemma hos familjen och att de byggt om halva huset till ett pensionat. Pensionatet hade bara en gäst, och den gästen var Jan Myrdal. Jan Myrdal gick runt och muttrade och var oåtkomlig men jag spenderade all min lediga tid med att försöka prata med honom. Det slutade med att jag tvättade händerna på toaletten när Jan Myrdal kom in och muttrade lite när han såg att jag redan var där, sedan började han tvätta händerna samtidigt som mig. Och då undslapp han sig meningen:
- Jag såg det där du hade skrivit. Du borde försöka få dina texter publicerade i Flamman eller Vietnamn-bulletinen.
Jag frågade om den senare tidningen ens fanns kvar längre och han tittade på mig länge och gick sedan igen.

Sedan drömde jag att jag vaknade i Umeå med något slags omen om att en brand skulle inträffa. Jag satt och spanade ut genom fönstren och tog anteckningar för minsta ljus som släcktes eller tändes. Sedan fick jag en känsla av att branden skulle starta i ett hus längre bort så jag gick till en lokal som låg närmare, det var ett slags café/ skivbutik/ bibliotek. Jag satte mig ner och gick igenom mina anteckningar och såg att Andres Lokko också befann sig i lokalen. Jag ville desperat prata med Andres Lokko men jag visste inte hur jag skulle få kontakt. Plötsligt satte han sig mitt emot vid samma bord med en bok i handen, och då skrattade jag till så att han lyfte blicken.
- Vad är det som är så roligt? sa Andres Lokko.
- Jag kom just ihåg att jag drömde att Jan Myrdal bodde hemma hos mig.

Då började Andres Lokko gapskratta och sedan vaknade jag.