Livet från ett bussfönster

Han klev på sist av alla, en man i 50-årsåldern med ljusbrunt hår och mustach, i övrigt välrakad. I handen hade han en Loka naturell. Det var fullsatt på bussen.

- Finns det nån plats därbak? ropade han från mitten av bussen med kavaj och portfölj i handen.
- Tjeena, hördes från ett säte.

En lite yngre man med bakåtslickad gles frisyr flyttade sin väska och gjorde plats.

- Jaså, du ska ut och åka?

Båda såg välvårdade ut och pratade ganska lågmält. Men jag förstod genast att båda hade problem med spriten. Och mycket riktigt. Snart glimmade en liten flaska brännvin till i mannens portfölj. Skruvkorken rasslade snabbt av.

- Jag har varit i Skelleftehamn ett par dar...
- Skelleftehamn. Där har jag aldrig varit. Men jag känner en kille där. TV-producent. Kurt... jag minns inte vad han heter i efternamn. Kurt...?
- Brolle har ju stuga där.
- Brorsan?
- Nä, Brolle. Junior.
- Kommer inte han från Boden?
- Jo men han har stuga där.
- Eller är det utanför Boden?

Sedan fortsatte diskussionen om orter och folk.

- Blåsmark. Där har jag en god vän. Har inte träffat han på tjugo år.
- Byske. Här bor väl Olle?

Alla utan efternamn. Suparkompisar, förmodligen. Eller vänner som sagt upp kontakten.

- Jag var hemma hos Bengt i helgen...
- Jaså, var det partaj?
- Nä... nä han ville inte. Han hade exet där... och ungarna. Det var ett naket fruntimmer som öppnade dörren. Men jag sa att vi kan väl gå och ta en pizza i alla fall. Så vi kom oss iväg.

- Jag har varit i Gävle ett tag. Fin stad. Oförtjänt dåligt rykte. Borlänge, Luleå och Uppsala... fy fan. Det är fula städer. Men Gävle... det är fint där. Mycket folk ute på helgerna.

- Piteå ligger som avigt till... långt till flyget och ska man ta tåget måste man till Älvsbyn.
- Har du flugit på sistone?
- Nä... inte sedan 75. Men det ligger avigt till.

Avstånd i tid. Ingen riktig förankring någonstans. Olika platser. Inte ett ord om vad han gjort på alla orter. Varför han var där eller varför de båda nu satt på bussen. Konversationen artig och generell, och snabbt vidare till nya ämnen.

Han hade kunnat prata om resan från Gävle. Om hur han en kväll satt på Stationsrestaurangen med ett tomt ölglas framför sig när tåget rullade in, och han fick en ingivelse att hoppa på. Hur han spenderat några timmar i restaurangvagnen innan personalen börjat bråka med honom och hur han vandrat ut mot sittvagnarna och fan vad tåget hade krängt, det var så man fick stödja sig mot sätena... Folk hade glott. Han hade förklarat som det var, att han hade brutit benet 85 och det hade aldrig velat läka riktigt men de hade dragit sig undan och låtsas titta på något annat. Till slut hade han hittat ett ledigt säte bredvid en finne med en schäfer som sov på det kalla tåggolvet, och finnen hade bjudit på starksprit och de hade spelat poker, och sen hade han somnat och vaknat strax innan Vännäs med någons spyor i knät...

- Nä, Gävle. Det är faktiskt fint. Oförtjänt dåligt rykte.
- Bodde inte Jalle där?

Närmare Piteå och mer sprit i kroppen. Nu en vodkaflaska med rött innehåll.

- Det är sån jävla dubbelmoral i det här landet. Fy fan. Vi rökare ska jagas med blåslampa, men knarkarna, dom ska få gratis sprutor och gratis vård. Fy fan.

- Och att det inte ska gå att sälja sömntabletter och värktabletter utan att folk ska knarka på det. Värktabletter. Det är ju jättebra. Om man har ont. Men tar man en och blandar med sprit, då är man körd. Och gamlingarna då, som tar massa jävla tabletter för att kunna sova. Dom är väl också missbrukare då. Det är ingen som säger nåt om.

- Jag blir så förbannad att de inte kan skjuta knarkarna istället för att jaga vanligt folk som öppnar en öl på stan.

- Jag läste om en kille som sommarjobbade i en sopcontainer... så gick han in där, och den där jävla grejen går igång och klämmer ihjäl han... sommarjobb, kan du tänka dig, fy fan.

- Det handlar om sekunder. Sen kan livet vara slut.

- Vad säger du, ska vi gå och ta en pizza i Piteå?

Bussen kom fram, fullpackad till Piteå busstation ungefär samtidigt som den folktomma extrainsatta bussen. Folk började resa på sig.

- Damerna först, damerna först, lullade mustachmannen från sitt säte.
- Tack vad snällt, replikerade en tjej och gick förbi honom.
- Ja jag är en gentleman... så länge man får nåt tillbaka så, flinade mannen och gjorde en klämrörelse mot hennes stjärt.

Och där kan Pitepolisen lägga två personer till kvällens fyllecellsstatistik.