Kustbuss'n

I dag ska vi till Skellefteå och Trästocksfestivalen.

För att komma dit åker vi med de blå bussarna, a.k.a kustbussen. Eller som man säger häruppe: Kustbuss'n.

Resan kostar 86 kronor, plus ett tillägg på 15 kronor om det är expressresa. Vad skillnaden är mellan expressresorna och de vanliga resorna har jag ännu inte lyckats lista ut. Alla tar de en timme och tio minuter.

Kustbussen är ett ganska behagligt sätt att resa, om det inte är fullsatt. Och om det inte vore för bussvärdinnorna. Jag vill här lägga in ett litet obs! för att det finns trevliga och tysta värdinnor också. Men långtifrån alla.

Min hatvärdinna har hyperblonderat spretigt hår á la 1986 och en tight jeansdress som avslöjar magens lätta kurvning. Utanpå jeansskinnet har hon en midjeväska i läder, högt uppdragen.
Jag vet inte vad hon heter men jag chansar på "Maggan" eller "Agneta" eller något annat hårt.

Istället för att vara serviceminded beter hon sig som om bussen vore ett sommarkollo för bråkiga barn, och hon vore den stränga husmodern. Hon har ingen finess och ingen känsla. Från det att resenären sätter sin första fot på bussens gummimattsbeklädda golv tar hon personen i besittning med sina domderande manér.

- Jaha, var schka du ååka? Gå upp å sätt dä så kommer jag å tar betalt sän.

När alla klivit på skramlar det till i högtalaranläggningen och resenärerna rycker till som om det vore ett utrop på Auschwitz . SS-Agneta tar nu första tillfället i akt att göra sin röst hörd:

- Jag är er bussvärdinna i dag och tillsammans med chauffören, som heter Bosse, scka vi ta oss ner till Sundsvall. Jag kommer nu börja gå runt å ta betalt av alla som inte har betalat.

Första chansen till sömn är alltså spolierad, och om man har somnat kan man lita på att kärringen väcker en och kollar om man har betalat. Varför inte hålla koll själv? Varför inte ta betalt av alla redan när de kliver på bussen? Vill hon så gärna interagera med resenärerna?

Efter betalningsrundan har man en chans att somna igen. Vaggas till sömns av bussens gungande och krängande på norrländska ändlösa vägar. Stirra sig trött på skogens hypnotiska grönska som svindlar förbi, mil efter mil. Med Emmylou eller Neil i lurarna och en nackkudde till huvudet. Man börjar drömma lätt om tulpaner eller älgar eller moln... DÅ.

Högtalaranläggningen skramlar till igen. Nu är det dags. Agneta eller Maggan eller vad hon nu kan tänkas heta ska läsa upp menyn i fikakorgen, förklara hur toaletten fungerar, och tala om vad man får om man betalar för första klass. Det tar hela jävla dan.

- ...kan ni köpa ett utbud av fika såsom bullar, mackor, reeeenklämmmmor, kaffe, cappucino, thé, läskedrycker, och småågodis såsom....

....för att spola trycker ni ner pedalen framför toaletten, och ni får trycka ganska hårt...

... då ingår morgontidning, kaffe, reeeenkläääämma....

Enough already!

Är det denna service jag betalar 15 kronor extra för? Well, skip it! Det är inget flygplan vi sitter på. Det är en buss. Vilket främst kännetecknas av att istället för svala och snabba flygvärdinnor får vi dras med ett gammalt tandtroll från åttiotalet som antagligen knarkat sönder halva hjärnan och använder andra halvan till att hämnas på livet.

Ett litet exempel direkt ur verkligheten från en resa mellan Umeå och Skellefteå med Kustbuss'n.

Värdinnan ropade ut menyn i högtalaranläggningen. Sedan gick hon runt i bussen och frågade alla om de inte skulle köpa något. Tjejen bredvid mig beställde då kaffe.

- Mjölk, grädde, socker? frågade värdinnan då, på sitt som vanligt sura sätt.
- Grädde tack.
- Då blir det 20 kronor.

Jag slumrade till en stund och vaknade en tjugo minuter senare när tjejen bredvid mig ropade lite halvhögt och förläget:

- Ursäkta... ursäkta, men jag hade beställt kaffe.

Värdinnan uppenbarade sig.

- Va?
- Jo, jag beställde kaffe för ett bra tag sedan och jag har inte fått det.
- Då schka jag gå efter.

Hon försvann nedför trappan och kom upp en stund senare med en termos och en förpackning plastmuggar. Plastmuggarna skickade hon åt mig och sa: "Håll i dom här" när hon prickade ner kaffet från termospipen in i tjejens mugg. Sedan ryckte hon åt sig muggarna igen och försvann. Tjejen ropade på nytt.

- Ursäkta, vänta... jag hade beställt grädde också.

Värdinnan vände sig då om och sa snäsigt:

- Ja, jag schka! Du måste förstå att jag har annat att hinna med!!

Sedan försvann hon ner och kom upp med en förpackning grädde som hon slängde åt tjejen säkert lagom till att kaffet redan hade kallnat.

Och på den nivån ligger alltså servicen på Kustbuss'n. Hur det är på pensionärsresorna där Röda Korset serverar fika orkar jag inte ens gå in på nu. Jag tror det har försvunnit ur mitt minne genom den självbevarande driften förträngning. Tack, psyke.