Kosmos, företagspresenter och drömmar.

Vi har varit borta i två dagar och herregud vad gnällig Kosmos är. Det är ett konstant jamlande från golvnivå. I morse när jag gick upp för att sömnig och med halsont äta frukost stapplade Kosmos efter mig ut i köket, totalt nyvaken, lutade sig mot diskbänken och blinkade trött med ögonen innan han lyckades pressa fram: mjaouououmjaoujoumjamjaaaouu ur strupen. Sedan somnade han vid mina fötter.

På jobbet började jag tänka på företagspresenter. Såna som chefer ger sina anställda vid jul, och kanske även vid påsk, midsommar och födelsedagar. Det blir så sällan rätt. På mitt nuvarande städjobb har alla fått en "sommarpresent". Presenten bestod av någon slags partybag för ungar i 8-12 års ålder: en nätpåse innehållande en "spelhandduk" (en badhandduk i dålig kvalitet med luffarschacksrutor på), en kortlek och luffarschacksringar i plast. Vilken fin gest. Vilket bra sätt att visa sin uppskattning för de förslitningsskadade städerskor som jobbat på företaget i 24 år utan att ta semester (jodå, de finns), som lägger ner sitt liv och stora delar av fritiden på att det ska vara rent och snyggt på andra människors arbetsplatser, som nästan aldrig unnar sig själva något. En spelpåse. För barn. Det är inte ens alla som har barn. Och för dem som har det: så roligt. Något att köra hem till ungarna när arbetsdagen är slut och kroppen värker.

Här kommer några förslag på vad personalen istället kunde ha fått:

Presentkort på massage.
Presentkort i någon butik eller varför inte i valfri butik?
En presentkorg av något slag, kanske med mat (vill dock lägga in ett obs! här, på mitt gamla jobb fick vi en delikatesskorg till jul innehållandes renkorv, renkassler, ren... vad det nu heter, massa renkött i alla fall, rökt lax och brännvinskrydda. Inte så roligt för alla vegetarianer).
Schampo och duschkräm
Någon prydnadsartikel
En lönebonus

På ett annat städjobb jag hade fick alla i personalen en present om året, en julklapp. Jag jobbade inte där själv till jul men enligt utsago var det ett vitt A4 med dataskriven text (Times, 12p) som skickades hem där det stod: God Jul! Vi har skänkt 100 kr till Röda Korset i ditt namn! Halleluja. Visst, Röda Korset behöver pengar. Varför inte skänka 100 kr och köpa en liten present? Men nä, det blev nog för dyrt när högste chefen i Frankrike skulle ha sin månadslön också. För övrigt instruerades vi på det jobbet att man skulle städa en toalett på 3 minuter och 20 sekunder. Klara, färdiga, gå!

Jag drömde skumt som vanligt, förresten. Inatt, alltså. Mina drömmar framåt morgonen blir alltid till ursäkter för att inte behöva stiga upp, ursäkter som alltid verkar logiska i sömnen. Nu drömde jag att jag var ute och körde bil (en brun cheva) på landsbygden i snö, och John Candy stod och liftade i vägrenen. En logik dök upp i mitt huvud: Om man tar John Candy i bilen drar den visserligen mer bensin men enligt reglerna slipper man åka och jobba. Vad kan jag säga? Jag tog John Candy i bilen. Och han var glad och trevlig. Precis som man föreställer sig att John Candy är. Eller var.







John Candy - en glad liftare. Här i en klassisk Daniel Nyhlén - pose.