Piteå dansar och ler

Snart börjar det.

I dag tänkte jag cykla hem från stan över Kyrkbrogatan och vidare upp mot Nolia. Jag var febrig och trött. Tänkte undvika så mycket folk som möjligt. Fel tänkt.

För Sundsgatan var avstängd och jag tvingades ta gågatan genom stan. Det hade redan börjat.

Billiga skinnkläder!
Kolaremmar... 20 meter bort... kolaremmar... 20 meter bort... kolaremmar!
Popcorn. Hey ho! Popcorn!
Indianestetik och batikkläder... skinn igen
folk folk folk.

På min svettiga resa genom det begynnande stadiet av PDOL:s själva epicentrum noterade jag ett par festivalbesökartyper. Och nu pratar vi inte festival såsom Roskilde eller Emmaboda... nu pratar vi Cityfest. För det är precis vad det handlar om. En störig, kitschig cityfest som fick min städarkollega att börja prata exalterat om Alcazar och öltält, nothing more than an embarrasment to the selfish, fucked up brats you spawned to replace yourself... En ordinär formulär 1A jobbig, skränig stadsfest med tråkiga artister och dyrt inträde. Here we go:

1. Ockuperarna.
Dagens mest störande kategori eftersom jag försökte ta mig fram på cykel. Går på PDOL eller annan valfri lokal stadsaktivitet för att träffa andra och snacka skit. Vad som säljs eller vem som uppträder spelar inte så stor roll. Bara vem som är där. Och vem man kan slänga käft med så länge som möjligt. Kännetecken: Barnvagn, stillastående pose mitt i gatan, helst i klunga med andra ockuperare. Tights eller säckiga stretchjeans på kvinnor. Rökare. Barnet utsätts för passiv rökning. Ingen hänsyn till förbipasserande. Är med största sannolikhet infödd på orten.

2. Nybörjarna.
Försäljningen har börjat, scenen håller på att byggas, och där är de... 13-14-15-åringarna. De går genom stan i klunga, alla klädda enligt samma normer. Och de försöker att inte titta. För det är så uppenbart detta, att det är första gången de besöker festivalen utan mamma och pappa, och att de nu inte längre har något att förhålla sig till. Ingen att dra i armen och sucka över hur töntig han/hon är som vill kolla på allt. Ingen att smita från. Ingen att rulla ögonen åt.
Ändå är de nyfikna på i vilka smaker godisremmarna erbjuds och vad popcornen kostar och är det där en riktig indian med panflöjten? Således rör de sig framåt mot ett obestämbart mål, samtidigt som de har en lätt hukande hållning och kastar försiktiga blickar åt sidorna. Vad gör man med kompisarna? Vad är töntigt och vad är tillåtet? Kan man åka karusellen om man gör det som en ironisk gest?
Eftersom nybörjarna är så osäkra är de också väldigt mycket i vägen och ännu inte riktigt medvetna om att man kan flytta sig för förbipasserande.

3. Joe Hillbilly-typerna.
Hade det varit vinter hade de här männen och deras trötta fruar åkt skoter till festivalen. Nu är det inte vinter och då åker man "jänkare" eller fyrhjuling. Är där för att bli full och för att visa alla utomstående besökare vem som är karl för sin skinnväst. Hittas därför redan onsdag eftermiddag på en uteservering med en ljummen starköl i handen, misstänksamt gloende på alla nykomlingar. Boots, svarta jeans eller skinnbyxor, lite solkig t-shirt, skinnväst, biltemakeps. Och en snus rinnande från överläppen.
Kan också befinna sig på gågatan där de börjar småknuffa människor som ser utomsocknes ut, för att värma upp inför helgens slagsmålsövningar.
Här kommer Bulten i Bo, han är snäll och glad...

4. Gamlingarna.
Jag trodde länge att gamlingar bara satt hemma och såg på teve. Nu har jag förstått att äldre människor ofta har ett ganska rikt socialt liv, med boulekvällar och studieresor. Och är det festival, då ska de bara dit. Gamlingarnas kännetecken, förutom att de har vitt hår och ålderdomliga kläder, är att de häckar. Det brukar ofta klagas på att ungdomar driver runt och hänger i stan och på köpcentran. I Sundsvall blev ett gäng punkare bannlysta från en galleria inne i stan någon gång på 80-talet för att de bara hängde där. Men gamlingarna får minsann häcka.
På parkbänkar, men helst sittande på rullatorerna, som alltid är mintgröna. De iakktar och iakktar. Jag misstänker att de vet det mesta om en hel hög personer. Saker vi inte har en aning om att de vet. Det brukar vara så med gamlingar. Plus i kanten för att denna grupp har vett att hålla sig vid sidan av.

5. Mammorna.
Ja, så ni har fött barn. Grattis. Vi ser och hör. Nu, kan ni flytta er barnvagnskoloni så att den inte ockuperar hela gatan eller mittgången på klädbutiken? Tack.

6. Hundägarna.
Aha, så ni är ett ungt par som satsar på törstiga dobermanns med nithalsband istället för knoddar? Finns det någon chans att ni kan motionera bestarna någon annanstans än just på gågatan? Och måste ni ta med Belsebub och Fenrisulven när ni ska handla och binda dem utanför butiken? Så att kopplet går upp och hundarna börjar vandra fritt?
Jag förstår att ni säkert tycker att hundarna är världens gulligaste men jag tror inte resten av världen är lika övertygad. Dessutom finns det allergiker.

Det var några kategorier jag noterade under dagens mödosamma färd genom trängseln på gågatan. Fler tillkommer säkert.