Boktips #1

Nickel and Dimed - Undercover in Low-wage USA
Barbara Ehrenreich


Barbara Ehrenreich tar ett helhetsgrepp om klassproblemen i USA och krossar brutalt den amerikanska drömmen i reportageboken "Nickel and Dimed".
Hon är en medelålders journalist som lämnar sin trygga ekonomiska tillvaro och wallraffar sig fram i olika låglöneyrken i två år. Servitris, städerska, Wal-Mart, äldrevården. Till en början bekymrar hon sig över att bli avslöjad - att någon ska märka att hon har en hög utbildning och ett bra ordförråd. Hon förbereder en påhittad livshistoria och försöker "sänka" sin personlighet vid de första intervjuerna, men märker snart att ingen bryr sig. Ingen bryr sig om vad städerskan eller servitrisen har pluggat och inte pluggat - så länge hon dyker upp i tid och gör sitt jobb. Gör hon inte det finns det massa andra människor på kö, redo att hoppa in.

Jobben är slitiga och dåligt betalda, men Barbara Ehrenreich går utanför arbetslivet och tvingar sig själv att leva det lågavlönade livet fullt ut. Därför flyttar hon till tre olika delstater; Florida, Maine och Minnesota och tvingas skaffa både boende och arbete på varje nytt ställe.
Det är inte bara svårt - det är omöjligt att få det att gå ihop ekonomiskt. Trots ett heltidsjobb, ett kvällsjobb och ett annat jobb på helgerna är det enda hon har råd med att hyra boende på en trailerpark eller något billigt motell. Och inte ens då går det ihop - bostäderna ligger så avsides att hon tvingas skaffa en bil för att kunna färdas till arbetet, en billig bil hon ändå inte har råd med.

Sakta men säkert går det hela utför, ekonomin går back och kroppen strejkar. Hon söker pengar från ett välgörenhetscentra och blir där bjuden på mat ibland - hamburgare med strips i en låda. Slutligen ger hon upp.

Utöver de samhällsekonomiska aspekterna - att leva lågavlönat är i stort sett omöjligt i längden och människor har varken råd med sjukvård eller försäkringar, eller att för den delen våga klaga på sina arbeten när så behövs, får vi här också den personliga aspekten av det hela.

"You might think that unskilled jobs would be a snap for someone who holds a Ph.D. and whose normal life of working requires learning entirely new things every couple of weeks. Not so".

Snabbt blir Barbara Eherenreich medveten om att hon inte har några fördelar någonstans, och att ingen uppmuntrar henne och tycker att hon jobbar snabbt och bra. Att jobben är fysiskt krävande, utslitande i längden. Och att även om hon själv jobbar snabbt finns det alltid någon annan som jobbar saktare och behöver hjälp, det går inte att tillskansa sig andra fördelar än att känna glädje av att innebära lättnader för någon annan. Och som väntat finns det varken lönestegar eller karriärsstegar att klättra på.

Det är den personliga aspekten som ger boken dess tyngd. Den går långt utöver att vara en ekonomisk kalkyl över hur omöjligt det är att försörja sig som outbildad i det stora landet i väst. Den säger också mycket om vardagen hos de människor som håller landet på fötter, som stressar mellan hemmet i husvagnen, jobbet på den sjaskiga serveringen där turisterna kommer i horder och kräver service snabbt, och det andra och kanske tredje jobbet i någon butik, på ett ålderdomshem eller en städfirma.

Särskilt bra är avsnittet där hon arbetar på städfirman "The Maids" och städar välbärgade människors hem. Det är förutom galet stressigt och tungt också förnedrande, som när hon tvingas skrubba ett köksgolv på knä runt arbetsbeställarens fötter.
Symboliken torde vara att de rika ser ner på städerskorna för att de inte kommit längre i livet. Att de inte kämpat nog hårt, när kämpar är det enda de gör, dagarna och även nätterna i ända.
"The american dream" är alltså inte mer än en chimär, som dessutom skapar taskiga attidyder gentemot fattiga.

Läs boken för den är väldigt bra!