Sport och sport

Kvällens Västerbottensnytt innehöll två sportreportage. Det ena var en hockeymatch från arenan i Skellefteå och var lagom töntigt. "Det var rena mörkret" sa speakern och ljuset var neddraget. Pinsamt. Sedan blev det hårda puckar och tuff musik och hela hockeypaketet. Blod och allvar. Jajjamän.

Nu hade jag inte stört mig så mycket på hockeyn, om det inte varit för att det följdes av ett reportage om hästsport. Låt mig här bara inflika att ridning är en större ungdomssport än hockeyn, och alltså något som inte behöver behandlas som en marginell företeeelse. Det handlade om ett ekipage från Umeå som kommit tvåa i SM i "ponnyhoppning" i Västerås. Reportaget inleddes och avslutades med låten "min kära lilla ponny" och var lagom lulligt och gulligt. Tjejen intervjuades i och utanför stallet om sin häst och om sporten, reportern verkade totalt oinsatt och förhöll sig till henne som äldre män brukar göra till unga tjejer: genom att behandla dem som om de är tre år gamla. "Brukar inte hästen trilskas med dig, han ser lite lurig ut?" är ett exempel på en fråga. Men nu är ju "ponnyhoppning" en "flicksport" och därför är ju detaljer om tävlingen eller hur ekipaget hade lagt upp träningen ovidkommande. Reportern frågade också hur stort det var att komma tvåa i SM. Eh.

I morgon vill jag därför se en äldre kvinna, hon får gärna se ut som Ingela Agardh, äntra en ishall och börja intervjua hockeyspelare om vad elitserien är och hur det känns när pucken är "lurig" och "smiter undan". Och om det inte är hemskt svårt att hålla balansen på ett par skridskor på en hal is. Och har pojkarna inte väldigt roligt och känner de inte av stor kamratskap och god laganda? Låtförslag: Vi gå över daggstänkta berg.