Big ideas (don't get any)

I dag har jag varit på den kommunala simhallen. Tidigare har jag simmat på IKSU, men i dag tänkte jag testa något nytt. Helgen har jag för övrigt försökt spendera i en aura av lugn och harmoni för att kunna slappna av efter några stressiga veckor. Det har gått dåligt. I går spelade grannen musik från eftermiddag till tolvslaget så att väggarna skakade. Och i dag var jag alltså på den kommunala simhallen.

Jag har besökt en del simhallar, får jag ändå säga utan att låta skrytsam. Sämst hittills var OS-bassängen i Limerick vars utlovade 50 meter spärrats av till en kvadrat full av lekande barn. Duscharna var "unisex" och hela alltihop kostade ungefär 200 spänn med biljett, medlemskort och obligatorisk simmössa.

Jag skulle ändå vilja påstå att Umeå Simhall klår den upplevelsen.

När jag kom ut i bassängen trodde jag att jag hamnat fel. Det fanns, typ, ingenstans att simma. En stor grön krokodil i plast, utformad till rutchskana, låg fastspänd mellan två längder. Resten av vattnet var tjyvtjockt av ungar. Skrikande, lekande, hoppande, plaskande, ungar. Men, behold! I mitten hade man avsett två längder till motionssim. Eftersom jag betalat för att simma tänkte jag också göra det.

Det finns alltid puckon på simhallen, men fördelen med ett ställe som IKSU är att man alltid kan byta bana. Det kunde man inte här. Vi hade mannen med ryamatta-rygg som gjorde tsunamidykningar vid varje kortända. Tanten som simmade så sakta att hon nästan stod still. Och en hord med klängande ungar som hela tiden uppvisade problem att respektera avspärrningarna mellan motionsbanan och lala-land. Vattnet var förvisso varmare än på IKSU, men jag simmade igenom flera värmezoner vars ursprung jag inte vill fundera närmare på. På en bänk bredvid bassängen satt naturligtvis den sedvanlige fluktaren och glodde. Även han hade hårig rygg.

Att ungarna hela tiden skrek med gäll röst behöver jag knappast betona. Jag fick så jävla ont i huvet. I bakgrunden skramlade Rix FM eller dylikt. Naturligtvis hade också simhallen, som den motionsanläggning den är, en hamburgerbar inlämmad på bassängområdet. Stekflottet låg som en dimma över vattnet. Ibland lyckades ändå lukten av mögel tränga sig igenom flottoset.

Jag försökte simma, men fick tvångstankar. Barnkiss och hudceller och sjukdomar flöt runt omkring mig i en grå sörja. Säkert fanns där också nåt gammalt plåster med tillhörande sårskorpa. Jag insåg att reklamskylten på väggen för borttagning av generande hårväxt inte kunde vara placerad på ett bättre ställe. Jag härdade ut några längder tills plötsligt en hårtuss fastnade mellan mina fingrar i ett simtag. Då blev jag så otroligt äcklad att jag gav upp. Tänkte att bastun kunde vara ett bättre sätt att slappna av.

I bastun satt tre oldies, tjocka såklart men det kommer ju liksom med simhallen. I can handle it. Något jag däremot inte kan hantera är att folk sitter och filar fötterna i bastun. På högsta avsatsen, dessutom. Var tror de att fotflingorna ramlar? Huuu.

Fotfilskvinnan satt och stön-andades, antagligen på grund av värmen. "Uuuh-uck!" lät det hela tiden. De andra två snörvlade oroväckande. Jag vet inte hur snabbt en bakteriekultur sprider sig i den där värmen men jag gissar att det går rätt fort. Jag försökte slappna av. Andas djupt. Bli dåsig av bastuvärmen. Då satte tanterna igång att snicketisnacka på finska, högt dessutom. Irriterad och smittad lämnade jag bastun.

En fördel med badhuset kontra IKSU är de spaciösa omklädningsrummen. En nackdel med omklädningsrummen är att de är designade för kortväxta. Speglarna, till exempel, sitter på 170 centimeters höjd. På samma höjd satt duscharna. I ett försök att tvätta håret lutade jag huvudet bakåt och fick en redig kallsup. Tänkte att nu får det fan vara nog.

På hemvägen fick jag punka på cykeln, men då var jag alldeles för avtrubbad för att bry mig.