TV-spel

Jag har fastnat helt i PS2-spelet "Ratchet och Clank". På kvällarna kan jag höras mumla saker som "vilket vapen!" eller "jag älskar det här kikarsiktet... dö nångång, dö!"

Kanske en aggressiv ådra som behöver utlopp. Jag vill ändå betona att "Ratchet och Clank" är så mycket mer annat än ett våldsspel - en rolig story där ont och gott naturligtvis är självklara begrepp, där man driver med samtiden (robotversionen av Britney Spears förekommer bl.a.) och världarna man besöker ("all organic lifeforms, report to sector 6 for immedeate execution. Thank you for your cooperation") och där äventyr och kluriga svårigheter är tongivande. Det mesta dödandet är för övrigt av robotar och andra skrotuppbyggda grejer.

TV-spel är kul, helt enkelt! Och det säger jag även fast jag de senaste två timmarna gått runt i en glåmig kloak och dödat slembaserade livsformer som förökar sig själva, något som har större kapacitet att frambringa depressioner än Sven Delblanc.

Säkert har jag vänt på dygnet av bara farten.