När smaklösheten vandrade på gatorna

Robert Wells har gjort det igen. Det som på engelska kallas för too much. Over the top. Overkill. På svenska har vi ingen bra motsvarighet mer än att man nu kanske borde säga "Fan vad Wellsigt" om saker som är pinsamt överdådiga. Titta på det här: Expressen

"Så hyllades vännen Charlie inför 22 700. Tyst minut? Nej, det blev en lycklig boogie-hyllning som säkert hördes ända till himlen."

Så fick han då sin show. Vem? Charlie Norman? Nä, Robert Wells så klart. Inget tillfälle får förspillas när Robert Wells kan göra det till sin grej och få chansen att synas lite mer med sitt svulstiga rockkalas.

Jag antar att alla har sett Robert Wells-flygplanet. Det som har en stor bild på sidan av mannen med Indian möter Pamela i Dallas - håret. Han har storhetsvansinne. Och det börjar bli mer och mer pinsamt.

För varje år späds Rhapsody in Rock-showen på med nya svenska mellanmjölksartister som ska vara rockiga från scenen och tolka Deep Purple, Queen, Status Quo och andra heltuffa grejer. Mellan varven kör Robert boogie woogie från sin flygel. Och sen kommer Robert Gustavsson ut och spelar arg kärring. Vari ligger attraktionen? Ser inte folk att Robert Wells är en uppblåst liten jäkel som borde ha klippt sig när det begav sig 1987 och när han ändå hade saxen i handen kunde han ha tagit de rastlösa fingrarna också så hade vi sluppit allt det här.

Jag har mött Robert Wells på gatan en gång. Showen hade landat sina 21 457 långtradare i Gävle och undertecknad var på väg ut för att köpa mjölk eller något. På Drottninggatan spatserade så Robert Wells tillsammans med en tjej i rosa täckjacka och i blont, pudelrockigt hår. Och han spatserade verkligen. Anledningen till att jag, som totalt saknar kändispejl, ens lade märke till honom var att han gick så övertydligt uppblåst. För varje steg tycktes det självgoda ansiktet tänka "ser dom mig. Ser dom vem som är här?". Alternativt: "Jo, det är sant. Det är jag som är han". Han liksom luftade stegen och såg sig omkring, inte för att se utan för att bli sedd.

Så jag antar att han får sin önskan uppfylld nu. Att vara den som gör Charlie Normans död till sin grej. För dig som missar showen så kommer allt naturligtvis att visas på TV4 senare. För show blir det. Allt är show när Robert Wells är i farten. Show, show, show. Bring on flygeln och boogien och clownerna och paljetterna och varför inte slänga in ett gäng panflöjtsindianer i smeten när vi ändå är på gång?

Konstigt hur något med så många ingredienser ändå kan vara så smaklöst.