Jag vill vara en machoman

Inatt drömde jag igen att jag var Zeb Macahan.


Jag som alltid kastade kortast med liten boll i skolan. Som aldrig avancerade från gummisnodd till riktig höjdhoppsribba. Som alltid avstod från "Herren på täppan" för att jag inte ville få blåmärken. Som sprang vilse på orienteringsdagarna och hade lårkaka från mitt första och enda försök att göra en knäsnurr på snostången när det var idrottsdag, så jag fick sköta resultaten istället. Kass i brännboll. Rädd för fot- basket- och volleybollar. Totalt ointresserad av jakt, fiske och saker som kan göra ont. Jag drömde att jag var Zeb Macahan. För andra gången.

Om det hade varit så väl att det handlat om hästar, för det är ändå ett område jag behärskar. Men icke. Jag har alltid varit en Zeb till fots i drömmarna.

I drömmen var jag först jag, originalutgåvan, som befann mig i någon samlingslokal tillsammans med massa yngre människor, däribland mina två yngre systrar. Det signifikanta för den här lokalen var att den hade många dörrar och att det var omöjligt att hitta ett komplett badrum. Innanför varje dörr fanns uppstyckade delar av badrum: En duschblandare, ett duschdraperi, ett ensamt handfat, en ensam toalett, och så vidare. Det var när jag besökte rummet med handfatet som jag tittade ut genom fönstret som fanns där och såg att en tre, fyra stycken indianer var i antågande. Genast blev jag en organisatör utan dess motstycke.

Jag beordrade att låsa alla dörrar ut och naturligtvis saknade de fungerande låsanordningar så man istället skruva igen låsen med mejsel. Nu var det bara jag och Erika och Maria (mina syskon) där. Och de var totalt ointresserade av att skruva åt några lås. Indianerna kom närmare och jag sprang stressad runt och låste alla dörrarna. Sedan delade jag ut vattenpistoler och plastvapen till mina allierade. De skrattade så klart, men jag förklarade att leksaksvapnen skulle hålla indianerna på avstånd.

Precis när fienden närmade sig ringde min mobil. Som om det inte var nog störande med valet av tidpunkt så var det arbetsförmedlingen som ringde och ville ha några kontrolluppgifter. Jag la på innan samtalet var slut och sprang till fönstret med min spikklubba i plast i högsta hugg.

Utanför stod indianerna och såg lömska ut. Jag drämde till med spikklubban mot fönstret. De skrattade åt mig. Jag ropade åt Erika att komma och skjuta lite med vattenpistolen. De skrattade åt den också. Och försökte bryta sig in.

Det var då jag försvann längre in i huset för att sedan komma utspatserande på gården genom en sidodörr. Iklädd en brun, tight skinndräkt med stora stygn löpande över den som vore den ett ärrat ansikte. Mitt hår stod ut i grå tussar under en dammig cowboyhatt. Och mitt ansikte var bistert och läderartat brunt när jag sköt ett skott med mitt gevär upp mot husets plåttak och sa:

"Hello, Indians".
"Hello, Zeb".

Konversationen här kan liknas vid den klassiska: "Hello, Jerry." "Hi... Newman".

Sedan minns jag inte vad som hände mer än att det var en skottlossning utan dess like. Jag (Zeb) gömde mig bakom knuten och sköt mot indianerna som sprang för att ta skydd. Erika klättrade upp på taket och agerade tjuvskytt.

Nästa sak som hände var att vi, jag, Erika och Maria stod inomhus igen och jag var inte längre Zeb. Men indianerna hade hittat en kattmamma med gula kattungar och de försökte smuggla in ett lejon bland katterna för att gömma det. Det såg så roligt ut eftersom lejonet var mycket större än de andra katterna.

Om den här drömmen ska tolkas på något sätt så antar jag att den betyder att jag vill vara tuffare än vad jag är. Att bara kunna ta på mig Zebdräkten när det blir dags för sport eller något annat jag är helkass på. Zeb är ju dessutom en man av goda principer. Kanske betyder drömmen också att jag skulle vilja kunna kommunicera med indianer på deras tungomål. Eller att jag vill ha en läckert grå mustach.