Vardagsproblem
Någon slags botten är nådd när jag tappar en tomatskiva på golvet och funderar på om jag ska blogga om det eller inte. Efter tredje gången tänker jag: bloggvärde. Så stört. Jag har tappat en tomatskiva på golvet. Tre gånger gled den av smörgåsen. En tomat kan aldrig plockas upp lika fullständig som den ramlade ner. Det blir alltid kvar kärnor. Ja, det var väl det hela.
I övrigt: är det någon annan som har svårigheter med att ta ut pengar i affären? Eller snarare, kassören/skan har alltid svårigheter. Jag blir alltid missförstådd. Eller så lyssnar de inte.
– 78 och femti.
– Och så vill jag ta ut etthundra.
– Vill du ha det på hundra?
– Nej, jag vill att ett hundra kronor landar i min hand när köpet är klart.
– Då blir det Etthundrasjuttioåtta och femti då menar du?
– Ja, jag fattar det.
Vilket man än väljer verkar det som att de tycker att man är konstig. Det är precis lika svårt att förstå att man vill ha ett specifikt belopp kvar efter köpet, som att man vill att hela köpet ska gå på en viss summa och man får de resterande pengarna i handen. Det här är det värsta:
– Det blir 359.
– Kan du ta det på 500?
– Vill du ha 500 i handen?
– Nej, jag vill ha... öh.
– Hur mycket pengar vill du ha tillbaka?
– Öh. Femhundra minus... det där du sa.
– 359.
– Ja just det. Minus det. Alltså. Det som blir kvar.
– Du menar 141?
– Ja.
Sedan känner jag mig alltid avvikande för att vilja ta ut sådana udda summor. You can't get it right no matter what you do.
I övrigt: är det någon annan som har svårigheter med att ta ut pengar i affären? Eller snarare, kassören/skan har alltid svårigheter. Jag blir alltid missförstådd. Eller så lyssnar de inte.
– 78 och femti.
– Och så vill jag ta ut etthundra.
– Vill du ha det på hundra?
– Nej, jag vill att ett hundra kronor landar i min hand när köpet är klart.
– Då blir det Etthundrasjuttioåtta och femti då menar du?
– Ja, jag fattar det.
Vilket man än väljer verkar det som att de tycker att man är konstig. Det är precis lika svårt att förstå att man vill ha ett specifikt belopp kvar efter köpet, som att man vill att hela köpet ska gå på en viss summa och man får de resterande pengarna i handen. Det här är det värsta:
– Det blir 359.
– Kan du ta det på 500?
– Vill du ha 500 i handen?
– Nej, jag vill ha... öh.
– Hur mycket pengar vill du ha tillbaka?
– Öh. Femhundra minus... det där du sa.
– 359.
– Ja just det. Minus det. Alltså. Det som blir kvar.
– Du menar 141?
– Ja.
Sedan känner jag mig alltid avvikande för att vilja ta ut sådana udda summor. You can't get it right no matter what you do.
posted by Karin at 4:47 em
2 Comments:
Jag känner igen uttagsproblematiken! För mej tog det två försök, sen började jag hoppa direkt till "... och så vill jag ta ut så jag får en hundralapp i handen". Smidigast att vara övertydlig från början ...
Angående den andra kassörskan var hon ju snäll (och/eller smart) nog att räkna ut uttaget åt dej! Jag har bara tagit ut en udd summa en gång och då ville minsann inte kassörskan räkna, det var inte hennes jobb tydligen. Kassörskorna borde utrustas med miniräknare!
som kassörska brukar jag aldrig förstå vad kunder som vill ta ut pengar är ute efter för summor. det blir alltid fel. gå till bankomaten kundjävlar.
Skicka en kommentar
<< Home