Pär Hansson

I Tomas blogg kallas undertecknad för "en ung Pär Hansson". Ett ganska lösryckt påstående, eftersom vi inte har så mycket gemensamt då jag är journalist och Pär Hansson lyriker. Däremot gillar jag Pär Hansson.

Han är runt 30 och uppväxt i Vännäs utanför Umeå. Första diktsamlingen Ruckel kom 1998, därefter Familjekista 2001 och Lavinflaggor 2005. Som så många andra unga svenska lyriker har han läst Litterär gestaltning på Göteborgs universitet.

""Lavinflaggor" är Hanssons tredje samling, och likt föregångarna "Ruckel" (1998) och "Familjekista" (2000) rör sig texterna i den nya boken längs vägar, stigar och älvar i ett glesbygds-Sverige, där bonader, virkdukar och sockerskålar står sida vid sida med snöskotrar, fiskeredskap, Black Sabbath-skivor och ett övergivet, vinterstängt utomhusbad.
En punkt i den geografi som är Hanssons utgörs av Vännäs: födelseort och projektionsduk för minnen och fantasier såväl som retorisk reservoar." Skrev Jesper Olsson i Svenska Dagbladet och jämförde honom "fläckvis" med Ann Jäderlund.

I Gävletidningen Arbetarbladet benämndes Hansson som "otillgänglig" och "Det är gott nog" löd betyget på nättidningen Labyrint.

Jag håller med om att ingen av diktsamlingarna är helt fullödiga och att Hansson bildspråk ibland slår över i konventioner. Men, han har ett eget temperament och närmar sig ett eget bildspråk som jag tycker mycket om. Till sist, några rader ur "Flaggor":

gråsparvarna i vår skokartong omöjliga att förklara
deras vinglösa kroppar deras hjärtan kvar att glömma
och branden som fattades och gräsbranden nere vid kloakbäcken
som tog sig till slut
din röst växte ut ur den och sjönk tillbaka in i den
den dog men lever är vid liv som ett nystan ett garn
en frihet bakåt ingen sluten krets