Lådorna

Här hemma har jag två lådor, eller mejeribackar om man så vill, fulla med skolarbeten och gamla texter. Mestadels saker jag skrivit i kollegieblock när jag var liten. Därefter på min elektriska skrivmaskin som jag fick när jag var tolv, ett stort teknologiskt framsteg. Eller var jag tio när jag fick den? Kanske det. Hur som helst:

Jag skrev tydligen en hel massa grejer när jag var yngre. Och det är nästan bara om hästar. Man kan skönja några perioder:

Tjejen som vill ha en häst. Här kopierade jag titlar rakt av, istället för "Britta och Silver" kunde mina berättelser heta "Jenny och Prinsen". Handlade nästan alltid om en tjej som fyllde år och fick en häst. Berättelsen "Malin och Stormwind" går ett steg längre och handlar om en tjej som får en häst som är otämjd. Stormwind rymmer hemifrån! Jag orkade inte läsa igenom hela men jag tror att den slutar med att hela Malins familj får flytta till en öde hed, för det är där Stormwind trivs bäst. Lagom centrerat kring barnets värld. Tror jag var runt 7-8 år när jag skrev det här, dvs i åldern när jag började på ridskolan. Illustrerat.

Tjejen som tävlar med en häst. Det här är också illustrerat och alla bilder föreställer hästar som hoppar, alternativt föl. Tydligt är att jag bara hade gjort två delar i Min Hästs tecknarskola. De här historierna är hur långa som helst: hästar tränas i hoppning, hästar blir mammor eller pappor till föl som blir nya tävlingshästar i hoppning etc etc. Jag misstänker att jag bara var intresserad av att rita. Storyn känns minst sagt som utfyllnad.

Min roliga period. Det här handlar inte om hästar, utan är mestadels texter om fula barn. Kan heta saker som "Den fule Bongo" och språket är tydligt influerat av Anders Jacobsson och Sören Olsson. Och Galenskaparna. I femman skrev jag en pjäs för fem roller som hette "Äventyr i Wilda Wästern" som jag och mina kompisar brukade öva in på rasterna. Den handlade om någon slags förväxling och rollerna var, om jag minns rätt: Den dumme, den skjutgalne, en manhaftig kvinna, en pratande häst och jag själv spelade en full cowboy. Jag minns att jag visade pjäsen för vår lärarvikarie Peder och att han skakade på huvudet och tyckte att den inte var rolig alls. Så här i efterhand kan jag tycka att det var jävligt opedagogiskt gjort. Klart den inte var bra på vuxennivå men för att vara skriven av en 11-åring var den både rättstavad och med ett jäkla driv i dialogen!

Samvetsperioden. "Marie - en anorektiker?" heter en text från den här tiden. Vi pratade om viktiga ämnen på SO:n, jag gick hem och skrev om dem och var lillgammal. Ett referat:
"Jag ringde hem till Marie. Hennes mamma svarade:
- Hej, är Marie hemma?
- Nej. Hon har låst in sig på toaletten. Jag vet inte vad hon gör därinne."

När vi pratade om förintelsen skrev jag om en tjej (alltid tjejer, inga konstlade perspektiv här inte. Eller jo.) som skrev "Heil Hitler" på en t-shirt med tuschpenna för att hon tyckte att det verkade coolt (detta skrevs alltså under tidsperioden när hemskriven t-shirt och uppdragna jeans med nitbälte faktiskt kunde plocka hem en del statuspoäng, i alla fall i min skola). Sedan berättade hennes lärare om förintelsen och då skämdes hon jättemycket. Dagen efter kom hon i en ny tröja, med ett överkorsat hakkors på.

Den mystiska perioden. En lite mognare stil kan skönjas här. Inspirerat av såväl Maria Gripe som Fem-böckerna (jag läste hyllmetrar när jag var liten också, tänk om jag kunde hålla det tempot nu. "Ridsommar på Västanås" läste jag för övrigt åtta gånger. Varför?). Handlar om mysterier som ska lösas. Dessa berättelser har en tendens att inte ha något slut, eftersom jag var mer intresserad av att plantera mystik än att faktiskt lösa den. Ordet "inskription" förekommer flitigt. Inskriptioner på väggar i gamla ödehus, i böcker, på stenar... yada yada yada.

Stephen King-perioden. Det här är det sista jag tänker outa för vi börjar närma oss högstadieålder och efter det kan man nog börja hitta tydliga spår till vem jag är i dag och sen blir allt bara pinsamt och patetiskt. Två verk från den här tiden: "Cykeln" och "Bussen". "Cykeln" handlar om en cykel med djävulska krafter, som blir galen ibland och börjar snurra runt och närapå döda den som cyklar. Jag tycker själv att jag höll det på en smakfull nivå: cykeln började aldrig knacka på hemma hos folk och blinka med lyset, ej heller innehöll min story den obligatoriska Stephen King-romantiken (läs: sexscenen). But then again I was just 12. "Bussen" skrevs nog i högstadiet tror jag och handlar om en busschaufför på en vanlig busslinje som blir galen efterhand. Hans ögon byter färg också, det har jag förstås snott. Den har en del sprattelscener, en mage som yxas upp på ett barn och inälvor som rinner ner på barnets bävernylonsoverall. Klart läsvärd.

Till sist: Ett tidigt, tidigt verk från den roliga perioden. Vi pratar lågstadiet här. Jag ger er: Busungen Peter!

"Det var en gång en bråkig unge som hette Peter. Han gjorde jämt bus. Idag skulle hans familj på en fest. När dom skulle åka dit hade Peter stoppat en banan i avgasröret på bilen. Pappa fick inte ingång (sic!) bilen. Dom fick åka taxi.

*Illustration av familjen i bilen med en banan i avgasröret*

Peter hällde klipulver på taxichauffören. Det var kul att se när han körde och kliade samtidigt - en gång var han nära att köra i diket.

*Illustration av taxichauffören*

På festen släppte Peter in en spindel i madam Lundbergs klänning. Hon skrek som en besatt.

*Illustration av skrikande tjock tant med permanentat hår*

Sen åkte Peter ut!

*Illustration av hur Peter sparkas ut*

Nu var sagan slut!"