Gnäll

Jag är inte pigg i dag. Min troligtvis defekta termometer visar 35,2 men jag misstänker högre siffror, jag är snorig och trött och dan. Att gå till Ålidhem centrum och handla var dagens pärs och nu är jag nedsjunken framför teven och är en målgrupp. Man har redan försökt sälja mobiltelefoner, schampo och jeans till mig. Jag måste läsa en tråkig bok. Snart måste jag gå och lämna in mina nycklar. Den här dagen är ingen höjdare.

I veckans nummer av reklamtidningen Umeå Guiden finns en intervju med Idol-vinnaren Daniel Lindström. Den har jag läst i dag för jag hade tråkigt. Intervjuaren (jag vägrar att använda beteckningen journalist på någon som säljer sig i annonsblad) frågar vad Daniel tycker om de recensioner han fått på sin nya skiva "Nån slags verklighet" (läs: dåliga recensioner) och han svarar:
- ... Jag tar inte åt mig så mycket av dålig kritik eller kritik över huvud taget, inte när den framförs i media. Det är så mycket som ska vara underhållning, som ska sticka ut. Ibland undrar man ju om recensenten ens hört skivan som han eller hon skriver om (skratt).

Därefter släpper intervjuaren betet och börjar ställa frågor om personliga bollplank och turnéplaner.

Man läser ju för att lära men i det här fallet tror jag att den som skrivit skulle kunnat lära av mig. Så här hade intervjun fortsatt om det var jag som ställde frågorna:

- Varför tror du att recensenten inte lyssnat på skivan?
- För att det ofta känns som att de kommer med ogrundade åsikter... till exempel att mina texter skulle vara banala. De är inte banala. De handlar om mitt liv som artist och människa så hur skulle de kunna vara det?
- Men Daniel, skivan är ju skitdålig.
- Nej, nu tänker du på min förra skiva. Idol-vinnar-skivan. Dreams are coming through.
- Men där hade du ju i alla fall en ursäkt. Den skivan var en färdig produkt som spelades in på en vecka, din sång var bara den sista pusselbiten i ett stort pengamaskineri. Klart den var dålig. Vad har du egentligen för ursäkt nu?
- Jag är som sagt väldigt nöjd med resultatet. Uppriktiga texter, sången i centrum. Inga ljudmattor och stora körpaket. Texter från hjärtat.
- Texter från Peter LeMarc menar du? Jag tänker särskilt på en textrad i...
- Jag har influerats av många olika men det viktiga är att jag är inte en produkt den här gången. Det här är jag. Rakt upp och ner. Mitt uttryck.
- Då är det bara att beklaga att ditt uttryck är så banalt och schabloniserat. Å andra sidan var det väl precis vad man kunde vänta sig.
- Var det?
- Ja, Idol-Daniel liksom... kom igen. När har någon dokusåpadeltagare någonsin gjort något geniunt? Stöna fram 30 sekunder av en cover i TV4 och sen är du plötsligt "rikskändis" och spelar på Heron City tillsammans med Nanne Grönwall och Anna Book och är så jävla stolt över det, har du ingen skam i kroppen? Som pricken över i medverkar du i tattiga intervjuer i annonstidningar.
- Varför bryr du dig över huvud taget om jag är så motbjudande? Svårt att få ett bättre jobb?
- Du ser ut som en blek hallick i den där skinnjackan.
- Misslyckad journalist, arbetslös men frilansar för Umeå Guiden. Gud så patetiskt. Vad får du för det här? 300 spänn? Hahaha. Jag skrattar på väg till banken. Skrattar! Men vad har du? Inga pengar och ingen prestige. Jag tjänade bättre än dig redan när jag jobbade på Posten.
- ... och din frisyr är som en blandning mellan Donald Trump och Sideshow Bob. Jag ser på dig lite som ett kvalster som förpestar musikklimatet i det här landet. En slags rödhårig spindel. En parasit.
- Jag signerar skivor på Rocks på torsdag.
- Jamen lycka till då Daniel Lindström.
- Tack. Stay true.