Lördag etc.

"For the lyrics of 'Step Right Up' send by prepaid mail a photo of yourself, two dead creeping charlies, and a self addressed stamped envelope to: the Tropicana Motor Hotel, Hollywood, California c/o Young Tom Waits"
ur texthäftet till Small Change

En sak med att komma hem är att man hunnit glömma bort så mycket att man ser allt med nya ögon. Min fula lägenhet tålde inte riktigt det, det är deprimerande hur ful den är. Måste vi få flytta snart.

Glad, och förvånad, blev jag däremot när jag på hårddisken hittade en novell som jag trodde försvunnit, när jag läste den och insåg att den faktiskt kan hålla. Eller: den var mycket bättre än jag trodde att den var. Det är ju hopplöst att läsa något när man just har skrivit det, det går bara inte, texten går som på räls inne i huvudet innan ögonen hinner snappa upp tecknen. Och jag är nog ungefär det mest självkritiska som finns, så texttåget drar alltid genom hjärnan med prefixet dåligt, dåååligt.

Jag funderar lite på om jag ska skicka min novell någonstans. Kanske skriva om den, lägga till och dra av, sedan posta till någon tidning. Det skulle vara roligt att försöka.

I natt drömde jag att jag träffade en person som jag inte sett på väldigt länge. Jag sa att det var så roligt att träffa henne eftersom jag just drömt att jag skulle göra det. Hon frågade när jag drömde det. Jag svarade: "jag drömmer det ju precis nu". Som om hon var dum.

Jag hade nästan glömt bort henne, men när jag tänker på det så minns jag att vi satt på läktarna och tittade på de andras idrottslektioner och hon hade en kaffethermos i väskan och jag vet inte varför jag minns det, men det gör jag.
Ofta ser jag bara ett långt streck, som en plan väg, när jag tittar tillbaka. Men hjälp av människor kan konturer börja resa sig ur minnet. Man minns små episoder och större skeenden och tillfogar dem till en bit av sig själv. Jag undrar om det bara är för mig som det inte är självklart att titta tillbaka och minnas. Och när jag minns är det som att titta på film. Till den grad att jag börjar blanda in filmsekvenser i mitt eget liv.

Men egentligen skulle jag städa. Och göra det som är ännu tråkigare än att packa: packa upp.