You do it to yourself, just you, you and no one else

Jag vaknar ofta med komplementslåtar i huvudet. Ordet komplementslåt kommer från Claes Carlssons roman "Lång, fin, blond" från 2000 och är musikvärldens motsvarighet till komplementsfärg. Ni vet, när man tittar på ett grönt färgfält länge så ser man rött efter ett tag. Samma sak med musik, om man lyssnar på bra musik kommer dess dåliga motsvarighet att poppa upp i huvudet när man slappnar av. Jag tror helt och fullt på teorin.

Till exempel vaknade jag i morse med Kentdängan "Så nära får ingen gå" spelandes i öronen. Eller hette den kanske "Kräm"? Hur som helst har jag inte lyssnat på den sen det begav sig, men jag minns fortfarande Jocke Bergs äckliga frasering. "Jaaaaaah vill haaaaah din rrryggrrrad härrr.... fässscht den.... i-i mähj....".

Komplementslåten är som en jobbig skugga som stalkar en hela morgonen. Vid tandborstningen, över den puttrande havregrynsgröten, när Kosmos ska ha nytt vatten i sin skål....

Vad brukar jag annars kunna vakna med? "Girls just wanna have fun" (Cindy Lauper). "It's my party" (eller på svenska: leva livet). "As long as you love me" (Backstreet Boys). Och annat ogräs.
Fler som lider av samma sak?