Med bar överkropp på kontoret

Jag måste lära mig att länka till bloggar, så att ni alla kan läsa även lyxunges blogg. Som är mycket roligare än min, med ämnen som "Svenne Hedlund var först med bling-bling".

Nu till ett par samtidskommentarer, för att färdas bort från Svenne Hedlunds glada 60-tal.

Först:

Saunabelt. Jag vet att lyxunge redan skrivit om det här (för er som nu läser hans blogg) men herregud. "Not sold in stores yet cause its a piece of crap" för att citera Pablo Francisco. TV-shops senaste uppfinning. Och jag tycker att det är så fascinerande. Inte för att det inte fungerar, för det vet väl alla att det inte gör. Men för att TV-shop är helt vansinniga i sin iver att få saker som inte är normala att verka normala. "Använd bältet hemma, på jobbet..." På jobbet? Och så bild på en man som sitter i en läderstol vid ett skrivbord, i bar överkropp och med ett pulserande saunabelt på magen. Affärsmöte, någon? Casual friday? Nu får de ändå ge sig.

Sedan:

H&M:s sommarimage. H&M - Sveriges antagligen bäst säljande klädafför försöker varje sommar sälja på samma ideal. Visst, blommorna på shortsen ändras, och de horribla knytskjortorna också. Men hon är alltid där, antagligen inte samma hon varje år men samma image: Kvinna. Långt hår. Ett somrigt motljus. En lätt motvind som får henne att kisa under J-LO glasögonen. För sådana har hon alltid. Brunbränd. Håret är alltid blond, mörkblont eller ljusbrunt. Hon har på sig en bikini. En sjal knuten runt midjan. Sandaler. Och något virkat, gärna i vitt för att kontrastera den bruna huden.
J-LO-solglasögonen, eller pilotglasögonen, kan eventuellt också vara fastsatta på väskan. Den som är virkad.
Och överallt kliver kvinnor in i butiken och tänker: Jag vill också vara sådär sublimt sommarläcker, brunbränd, mjuk och tuff på samma gång. Jag vill också ha pilotglasögon som blänker i kvällsljuset. Jag vill också ha något virkat. Och flipflops... så härligt spartant. Som att jag är rik men inte visar det. Jag vill åka till stranden med mina vänner i en gammal folka som också gör sig så fint i kvällsljus. Precis som i reklamen.
Och grattis, alla modeller. Det funkar för er. Men resten av kvinnligheten gör sin debut i den svenska sommaren i morotsfärgad, kladdig brun-utan-sol med synliga kanter i halsen, vita piratbyxor med smutsfläckar och svart string under, som inte bara lyser igenom utan faktiskt sticker upp där bak, trasiga flip-flops som ingen människa ser vettig ut i och ett par alldeles för stora solglasögon som får personen att se mer ut som en fluga än som Jenni from the block.

Samma sak varje år.


Och till sist:

Vädret. Denna ständigt nötta kvarnsten. Det ser alltid fint ut inifrån. Men när man går ut är det kallt. Såvida jag inte glömt att ha på mig solskyddskräm (min hud är nämligen überkänslig för solen). Då är det stekhett. När jag ska gå in och hämta krämen funkar hissen naturligtvis inte så jag får gå upp till tredje våningen. När jag kommer ut igen är det molnigt.
Ibland känns det som att det bara är jag som har ett moln över mig, som följer mig vart jag går. Det betyder inte att jag är bitter eller butter. Det betyder bara att vädret verkar jävlas med just mig.